Efter mitt telefonsamtal med Mood är jag nu ganska säker på att jag kommer få mitt tyg ändå. De ville att jag skulle skicka in en liten tygbit! Att jag inte tänkte på det själv?!?! Brevet blir iordningjort ikväll och postas imorgon :D
Klänningen som jag håller på med till mig själv har hamnat på hyllan.. inte för att jag vill det, utan för att jag råkade göra världens tabbe när jag skulle klippa ut mönsterdelarna till kjolen - istället för att klippa ut en höger framdel och en vänster framdel har jag nu två högerdelar! Och tyget är dessutom slut.
Ska ringa till Mood och kolla om de kan hjälpa mig... men vet det sjutton om jag kan förklara så att de hittar just mitt tyg bland de miljontals de har där... Inte glad, hade sett fram emot att få klänningen klar den här veckan så jag hinner ha den på mig innan det blir kallt ute.
Idag såg jag min första chans att få åka till Spanien... Om två veckor skulle en av kollegorna i Spanien komma och undervisa oss i lite preocedurer - ni vet de såkallade förbättringsprocesser som företag håller på med hela tiden. Och vi har planerat och försökt att få ihop ett schema som ska fungera för alla... sen idag så meddelar han oss att han inte kan komma förrän i November. Och det passar ju inte alls eftersom vi måste städa upp allt innan sista kvartalet börjar...
Jag erbjöd mig frivilligt att åka... och jag är mycket förvånad över att jag inte har biljetterna i handen redan. Hallå!!! Erbjudandet från min sida är ju helt klart det enda vettiga här! Eller hur!?!?!!!!!
Har fått syjobb igen. Var ett tag sen nu, förra sommaren tror jag till och med. Men det blir väl så när man egentligen bara har marknatfört sig till två familjer... det blir liksom dom och deras vänner och bekanta som ringer. Det gör ju dock inget alls för jag har ju lite annat för mig om vi säger så. Och vore det inte för att de fått min info från en av dessa två familjer så skulle jag nog tacka nej faktiskt. Sy in BHar, ta upp på längden och korta axelband är väl inte en av favoriterna direkt...
Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska skriva om, vad jag ska uppdatera er om... inget speciellt har ju hänt egentligen. Allt lunkar på i sin takt. Har tagit tag i det här med att jag borde hålla bättre kontakt med vänner som jag inte pratar med så ofta, av naturliga skäl - en om dagen hade jag tänkt att jag skulle maila till.
På företagsfronten har vi precis börjat luska runt i ett nytt område då vi tror att Philadelphia och norrut där vi bor är alldeles för dyrt - ja sålänge vi inte vill ha på oss skyddsutrustning det vill säga.
Har kommit på att om jag i snitt tjänar $150 per lägenhet i rena inkomster (alla konstnader inräknade) per månad så drar en lägenhet in ca $1800 per år... för att jag ska kunna ersätta min lön idag så måste jag ha ca 28 lägenheter! Det är mycket färre än vad jag tänkte från början... men jag ska väl tänka på Paul också... så vi kanske borde ha en sisådär 50 iallafall innan vi båda kan vara utan. Så hur gör vi det kan man undra... tja, det visar sig väl!
Här är planen:
Köpa några mindre fler-familjshus med 2 - 4 lägenheter i varje (finns många av dem härikring)
Göra några köp-sälj förhandlingar på 2-5 år vardera vilket genererar både månadsinkomst och en större summa vid kontraktets slut. (får förklara hur det fungerar i runda svängar någon annan gång)
Sen är vi nog redo för lite större lägenhetsbyggnader - 10 enheter eller nåt...
Låter väl bra, va?!?! Min ENDA drivkraft i allt detta är inte att äga en hel hög med hus, dom är bara min metod - utan jag vill ju kunna vara fri och komma HEM när min familj, vänner och framförallt jag behöver det!
Det är förbaskat jobbigt när jag inte tycker att stolen passar skrivbordet jag har på jobbet. Blir aldrig riktigt bekväm i hur jag än sitter. Känns nästan som om jag har myror i byxorna och kan inte sitta still. Men nu när jag tänker på det så vet jag inte om det har med stolen och skrivbordet att göra eller min egen rastlöshet?!?!?
Dansen börjar snart... men jag har sagt ifrån till en början. Har så mycket på G just nu att dansen skulle nog få mig att tippa över. Men förhoppningsvis kan jag starta några kurser om några månader. Vi får se hur allt rullar på med andra ord. Jag är väl inte överlycklig över beslutet att inte undervisa, men någonstans måsta jag nog dra min gräns och tyvärr blir dansen lidande i och med att det bara är en liten fickpengsinkomst och inget som betalar hyran direkt.
Hoppas på att få göra några gästspel lite här och var ändå när tillfälle ges för ge upp dansen helt och hållet det går INTE!
Idag fick vi komma in i några av fastigheterna vi har kollat på och fick känna på "man vet aldrig vad man kommer att få se bakom en dörr" sanningen. Första huset var fullsmockat med olagliga? invandrare som varken kunde prata engelska eller ville släppa in oss även om vi hade bokat tid... så den titten går till historien. Självklart blir det inget bud på det huset!!
Andra var ok, lite knarriga golv bara.
Och tredje var riktigt fint förutom att de ville ha lite väl mycket för det så vi får se vad de säger om vårat skambud. Vi måste ju tänka på inkomst och kostnader först!!
Idag har Paul varit borta och hjälpt en vän med ett hus som han håller på att rusta upp. Jag fick dagen för mig själv så efter sovmorgon till nio klev jag upp på maskinen och på började dagens konditionspass och avsludade det hela med lite styrkeövningar.
Sen beslutade jag mig för att ta tag i att sy mig själv en klänning av tyget jag köpte på Mood när syrran och jag var i New York. Mitt favoritplagg nuförtiden är ju skjortkläningar så när jag hittade ett underbart skjorttyg så slog jag till. Klänningen är bara halvt klar har bara gjort överdelen än, och nu får den nog vila tills nästa helg antar jag... knappar, knapphål och kjoldelen väntar.
När människor jag känner, fina människor, människor jag tycker mycket om blir nertrampade av processer och organisationer som tar beslut baserat på vad som finns på papperet, utan hänsyn till personen i fråga blir jag ledsen. Och att dessa organisationer nu också kan surfa på nätet och lägga till personens blogg i deras papperssamling är absurt...
En blogg är en samling av tankar, känslor och händelser som en person VÄLJER att dela med sig med sina läsare och inte en 100% sanning. Det är klart att vi bloggare kanske inte ljuger när vi skriver i en blogg, men vi lämnar ju såklart ute det vi inte vill dela med oss just den dagen...
Åsa, jag tänker på dig - låt inte Försäkringskassan förstöra för dig.
Ibland fungerar min planering kanonbra! Andra dagar så går det inte alls...
I morse gick jag upp vid femsnåret för att köra igång dagen med ett konditionspass, precis som i måndags och tisdags morse. Men till saken hör att jag var uppe alldeles för sent igår så vid halv fem när klockan ringde kände jag mig lite trött... bara lite.
Så efter passet och duschen hade jag en timma innan det var dax att ta sig till jobbet - så gissa vad Helena gjorde då?!!?
- Jo, hon tog en tidig tupplur på 40 minuter.
Såhär i efterhand så kanske jag skulle ha kunnat offrat träningen i morse för lite längre sömn mot ett pass på eftermiddagen istället, men å andra sidan så har jag ju det gjort nu... och jag vet ju att om jag börjar släppa lite på reglerna så går det snabbt utför.
För trehundrasjuttiogången gör jag det nu igen... Det är dax för diet. Ingen glass, ingen cheesecake, ingen pasta, inget bröd...
Det ska bli 30 dagar fulla med tonfisk, avocado, protein shakes, Greekisk yogurt (i brist på kesella 1%) och så självklart favoriten - 60 minuters kondition 6 dagar i veckan och styrketräning 3 gånger i veckan! Men vad gör man inte. Tiden går ju också automatiskt åt att läsa ännu mer om fastigheter så helt förfärligt är det ju inte. Och faktum är att kommer jag bara upp ur sängen så mår jag otroligt bra av det hela.
Och det är ju bara i 30 dagar som jag ska köra såhär hårt, sen blir det lite annan mjukare träning 3 av de 6 dagarna så som yoga, pilates, eller kanske till och med en promenad. Kommer inte uppdatera så mycket om det här men en liten uppdatering lite då och då blir det nog allt. Så för er som vill ha detaljer dag för dag så får ni klicka in er på www.sexyjeansbody.blogspot.com
Försökte kolla på stjärnfallet under natten... jag klev ut runt 23.00 men då var det mulet så jag gick in och tittade på en film och när den var slut så klev jag ut igen... fortfarande mulet.. så jag gav upp och gick och la mig. Dock vaknade jag innan fem och bestämde mig för att gå ut igen. Drog med mig en filt och lade mig på gräsmattan och stirrade upp mot de få fläckar som inte var täckta i moln... och jag fick se TVÅ "stjärnfall" på tio minuter, sen gick jag in för jag var orolig att jag skulle somna om därute och det kunde ju ha blivit lite lustigt för både grannar och förbipasserande.
Det blev ingen auktion idag - den har blivit framflyttat till oktober så nu har vi massor med tid att kolla upp vad som kanske lurar bakom hörnet. Men på utsidan ser det ju ganska bra ut (bara lite trädröjning och gräs som behövs), och på papperet ser det ungefär lika bra ut...
Japp, i och med att Paul redan hade ätit middag när jag väl kom hem fick jag precis det jag ville!
Lax, Grillade grönsaker och Aioli
Borde förövrigt skaffa mig andra tallrikar som gör sig lite bättre på bild... sånna som gör att det ser ut att man knappt har någon mat på tallriken.. men gott var det oavsett tallrik!
Idag är ingen bra dag - jag försov mig, mest för att jag inte gick upp när klockan ringde.. på något sätt så lyckades jag intyga mig själv att jag skulle vakna automatiskt inom 10 minuter utan att ställa om klockan eller trycka på snooze. Det häde ju naturligtvist INTE! Dessutom drömde jag att jag fick sparken, så det blev fart på sömntutan när hon väl vaknade. Tur-i-oturen så är chefen borta resten av veckan...
Så i all rush så blev det ju en liten spontan lunchväska packad - jordgubbar och cola light... men det stillade ju inte hungern till frukosten direkt.. köpte en såndär rund bagel med smör på - så gott men usch vad jag känner mig äcklig nu såhär på eftermiddagen. Bröd, jordgubbar, cola, och så fick jag en muffins av en kollega dessutom. Jag mår nästan illa! Just nu vill jag inget hellre än att äta en grillad lax med grillade grönsaker och aioli...
Och på tal om mat. På måndag gör jag om min "Wedding Diet" och har till och med gjort en egen liten blogg om det och hoppas att andra kan hänga med, för jag vet att jag behöver stöd denna gång!
Jag kan ju inte heller kalla den för min wedding day diet för gifta mig det ska jag inte; nää nu vill jag bara komma i mina gamla jeans!!! Vill ni hänga med så klicka in på min Sexy Jeans Body Bootcamp NU!
Har en känsla av att jag kommer att bli en återkommande besökare till Tingshuset. Idag gjorde jag min debut då jag skulle ha reda på vad för hemligheter det fanns bakom det dära huset jag hittade i måndagskväll... det fanns många! Har ingen aning vad hälfen av dem handalde om men skrev ut dem gjorde jag, och ikväll planerar jag att ringa husägarna och kolla om de ens vill sälja kåken (vill dom inte det så kan jag inte göra så mycket).
Självklart körde jag förbi huset också - ett "vanligt" amerikanskt hus med två våningar, eventuellt källare. Ligger på en höjd och har en jäkla massa träd i trädgården så det var lite svårt att ens se huset från vägen. Men det jag såg verkade helt ok... men man ska ju inte döma en bok från omslaget... Området var hur underbart som helt, små vägar med kanppt någon trafik, bondgårdar lite här och där... precis det jag längtar efter.... och så börjar jag dagdrömma....
Ansiktsmasken är på och jag sitter och funderar, en jäkla massa måste jag väl säga.
Ikväll när jag skulle göra mina fastighetsläxor fick jag en snilleblixt och en såndär magkänsla ni vet... magen sa till mig att sätta på datorn och starta igång ett fastighetsprogram (som vi fick med på köpet när vi köpte lite kurser) så det gjorde jag. Vi har haft programmet i några månader men jag har knappt kikat in för jag aldrig har kännt mig riktigt sådär redo för det.. men så ikväll tyckte jag att jag skulle kolla in... och där lyser ett hus mot mig.. Ja, inte huset i sig för det är inte ens någon bild (med Google Earth kan man få en liten skev sattelitbild om man vill) men siffrorna... Huset är värt en sisådär $660,000 men i och med att ägarna inte kan betala på lånet så går det nu för det kvarvarande värdet av lånet $190,000 (i runda slängar)... vad säger man till det??? Aktionen är på fredag... vågar vi????
Hade mitt 7-veckors besök till frissan i helgen och som vanlig kände jag mig som en primadonna när jag var klar. Åh så fick jag chansen att testa min nya htc telefonkamera när jag stod och tankade bilen (förbipasserade tyckte nog att jag verkade lite självupptagen):
Efter en semester full med mat som jag egentligen inte borde ha ätit så är jag nu tillbaka på verklighetsbanan igen. På söndagen kändes det som om jag aldrig i hela mitt liv ville käka Ben & Jerry's igen... idag dock, skulle jag nog kunna stoppa i mig iallafall en tredjedel av en bägare...
...men det får vara bra med det dära nu. Jag mår ju faktiskt tusen gånger bättre utan socker, synd nog. Blir väl så när man helt har pajjat kroppens egna hormoner med p-piller i 11 år, ibland är det jobbigt att lära sig av sina egna misstag... men att titta tillbaka och önska gör ju ingen nytta så nu hoppas jag bara att ingen mer i hela världen ska få lida så som jag och massor med andra tjejer har gjort i alla dessa år utan att få hjälp eller ens fatta varför. Tyvärr så vet jag att det inte är sant då jag driver ett forum för tjejer som går igenom det jag gjorde för snart ett år sedan... och tyvärr så har vi nu 800 medlemmar och fler blir det varje dag.
Biverkningar ses som en naturlighet och helt acceptabelt - sålänge de står med på bipacksedeln - man hamnar liksom in en grupp som kallas för "det där är normalt, fortsätt du, det är inget att oroa sig för" och skulle man då ha något som inte står på bipacksedlen så har det absolut inget att göra med medicinerna - inte det minsta...
Tur är väl att jag iallafall har insett detta... och kommer nog fortsätta att lära mig om naturens resurser tills jag storknar - tror inte att det finns en enda läkare som kan få en att må så bra som naturen har att bjuda på sålänge man får reda på vad det är man egentligen behöver och vice versa - vad man borde klara sig utan.
Jag blir otroligt ledsen när jag hör om eller pratar med människor som inte förstår hur mycket mediciner skadar dom. Jag säger inte att jag inte tror att mediciner hjälper - de gör de ju såklart för vissa, men jag säger att oftast så får man köpa grisen i säcken och har ingen aning om vad för biverkningar man egentligen får av dem - för varenda människa är ju olika och biverkningar kan komma smygandes utan att man ens förstår att de är biverkningar - medicinen och dess biverkningar förändrar en till en annan människa och det kan ibland vara svårt att ens se att detta händer. Det är inte förrän man slutar som man anser att ens riktiga jag har blivit bortglömd.
... Nu är det nog ingen som längre läser mina inlägg om allt som har med hälsa att göra för de flesta ser mig nog som för radikal, men har man inte insett det jag redan har gjort inom detta så kan man nog inte heller förstå hur jag tänker - det ligger ju ändå ganska mycket smärta bakom mina funderingar. Så just nu skriver jag väl egentligen helt för mig själv, till mig själv. Men det är ok, jag har ju hittat den gruppen som uppskattar min hjälp och behöver den men självklart kan jag ju inte sluta skriva om det då jag fortfarande har en hel hög med hopp i mig om att andra ska få upp ögonen också... men jag vet, det är otroligt svårt att se till sig själv och vad man gör fel själv...
Här kommer lite flera bilder från Jennys vistelse hos oss:
Glass, glass, och glass... vi åt massor med glass - gärna den med kakdeg i!
Vi besöker Baltimore, Maryland
Cheesecake blev det till efterrätt efter en mycket god Seafood Dinner i hamnen, vi köpte tre stycken med olika smaker bara för säkerhetsskull: Cheesecake med chokladtårta, Cheesecake med Snickers, Cheesecake med morotstårta.......Mmmmmmmmmm
I och med att vi knappt orkade äta upp hälften tyckte syrran att vi kunde spara dom tills dagen efter; så hon ställde dem på bordet mellan sängarna i hotellrummet... och där blev dom kvar...
Och så åkte vi till Washington DC
Inne på Hard Rock Café hittade vi Michaels röda härliga jacka!
Det blev också en hel del promenader... ja vi gick från morgon till kväll!
Utanför Vitahuset fick vi se presidenten landa i sin helikopter... eller vi såg ju helikoptern iallafall, hela tre stycken för förvillingens skull
På kvällen besökte Phillies Baseball lag Washington så vi gick på en match i nyinköpta linnen
Igår kom då den dära söndagen som man vet alltid kommer men som man helst inte vill tänka på...
Det blev liksom Sunday-Blues gånger tre: Syrran åkte hem, semestern slut, och tillbaka till jobb och verkligheten... fan alltså...
Kunde heller inte somna igår då jag helt hade ställt in kroppen på semester och när jag väl somnade drömde jag att jag sprang på skattjakt i Washinton DC... så idag är jag både förvirrad, trött, och jäkligt förbannad över att semestern är över!
Bilder får komma senare av vår andra halva tillsammans
