P-piller. Helst
ska jag nog skriva hormonbaserat preventivmedel för hormon spiral, p-stav,
Nueva Ring osv innehåller i stort sett samma hormoner som just p-piller, ja
kanske att jag även ska inkludera ”medicin” för kvinnor i klimakteriet. Så när
jag skriver p-piller; tänk hormonbaserat preventivmedel och Klimakteriesupport
(för er som använder dessa).
Jag har tänkt skriva detta inlägget ett bra tag nu
men vet liksom inte hur jag ska få till det. Igår när jag tittade runt lite på
statistiken av min blogg så inser jag att vissa har hittat hit av just sökorden
”yasmin”, ”yaz” och ”p-piller”... och jag skulle vilja ge dem lite mer för jag
har egentligen inte sagt så mycket om det. Mest för att detta är en blogg jag
från början skrev för att hålla familj och vänner på andra sidan om Atlanten
uppdaterade på vad jag sysslade med. Att skriva om hemska saker utan en dialog
kan skrämma vissa och det ville jag absolut inte göra. Men nu i efterhand när
jag äntligen har lagt det bakom mig kan jag ju skriva om det...
Helst skulle jag
vilja sammanfatta det kommande långa inlägget med: P-pillerna tog nästan livet
av mig! Det kan låta lite väl dramatiskt nu när jag sitter här och mår ganska
bra – men det var riktigt illa ett tag.
Jag åt p-piller i
elva år totalt (med lite breaks då och då). När jag började var jag otroligt
okunnig om detta och kunde egentligen bara vad som var förmedlat till mig så
som ”p-piller är en säker och enkel metod”... Alla sa det. Vänner, familj, tidningar,
läkare, lärare, osv... jag hörde aldrig något konstigt om dem. Iallfall inte
då. Biverkningarna hadlade egentligen bara om den dära 1%-risken att bli gravid
och inget annat.
Det tog inte lång
tid innan biverkningarna från pillrena började stapla upp. Extra blödningar
mellan mensen var det jag märkte och tänkte på mest, för det var jäkligt
irriterande. Efter ett tag fick jag testa ett annat märke, och sen ett till
efter det, och ytterliggare ett till. Efter 3 år av fram och tillbaka och med
fler dagar av blödningar än utan skulle gynekologen tala om för mig att ”detta
kanske inte är för dig”... men just då, runt veckorna jag var hos henne, hade
hon fått nys om ett nytt piller. Tredje generationens gulkroppshormons-piller.
De lovade solsken och gröna ängar – fasten det bara hade blivit testat i dryga
tre månader (inget jag visste då) på en liten skala kvinnor.
”Klart att vi ska
prova det här” tänkte både jag och hon. För ”p-piller är en säker och enkel
metod” var fortfarande inpräntat i hjärnan på mig (och på gynekologen också ska
jag väl tillägga). Så jag fick recept på Yasmin. I början var det solsken och
gröna ängar, som lovat: Mina blödningar slutade! Det var det jag mest brydde
mig om just då.
Började
universitetet och smått började andra saker hända. Blödningarna började komma
tillbaka. Jag kunde inte längre sova och var supertrött hela tiden. Hade
hjärtklappning – allra helst när jag skulle sova så det gjorde ju inte saken
bättre. Kommer ihåg när jag bodde i korridor på universitetet. De nätter jag inte
kunde somna pga hjärtklappning och oro för att jag faktiskt skulle trilla av
pinnen just den natten blev så påtagligt att jag till slut gick och tog ett EKG
– som såklart visade sig vara helt normalt. Jag skickades hem och det hela
började igen när det var dax att gå och lägga sig. Jag skyllde det hela på
skolan och stress.
Sen kom
håravfall, brytningsfel, huvudvärk, nästäppa, nada sexlust, allergier... Jag skyllde det
återigen på skolan och stress.
De få besök jag
gjorde hos läkaren efter det var 1, att fylla på mina p-piller (Yasmin) och 2,
att kolla varför jag blödde ”den här gången”. En gång fick jag gå till en
specialist – han talade om för mig att jag nog blödde för att jag var
depprimerad (han kunde inte hitta något) och tyckte att jag nog kunde göra
något för att liva upp mig lite... Det
var sista gången jag gick till honom...
Men faktum var
att jag i stort sett var ett levande skal av den Helena jag brukade vara. Jag
såg någorlunda lika ut, jag älskade
fortfarande att dansa, och jag skrattade och hade vänner... men innombords så
var jag ganska trasig. Jag var så fruktansvärd depprimerad – men jag visste
inte alls att det var det som hände mig. Jag trodde bara att det var normalt. Jag
höll ju på att bli vuxen.
I flera år gick
jag runt i detta halv-döda tillståndet som jag kallar det för idag. (Visst jag
klarade fortfarande av att coacha 22 tjejer till en 6e placering i dans-VM 2004
och jag fick fortfarande VG på C-uppsatsen men det handlade inte riktigt om det).
Jag mådde inte bra och det var till slut
ingen som ens kunde verifiera att jag mådde dåligt. Så envis som jag är så
stängde jag igen dörrarna och pratade inte om det igen. Jag fick helt enkelt
lära mig att leva med det här, för vad annars kunde jag göra??
USA – bröllop –
nytt liv. Det började bra. Sen rasade det ihop. Tidig höst 2009. Jag fickallergireaktioner för det lilla minsta. Led av panikattacker dagligen, grät för
allt och inget, synen gav vika lite när som, hjärtat slog lite hur det ville –
ibland hårt och som om det var redo att skutta ur bröstet på mig, och ibland så
snabbt att det var omöjligt att ens ta pulsen. Allt förändrade så snabbt. På
bara en vecka hade jag gått från att vara ”ok” till att vara en helt annan
person. Alla blodprov som jag då tog hos läkaren kom tillbaka ”normalt” (vad
det nu betyder – kan ju tycka att de borde gå efter ”optimalt”). I samma veva
så lägger jag märke till en tv-reklam om just Yasmin och Yaz och om man har
farit illa ska man kontakta en advikatfirma. Jag hade sett den reklamen förut
massor med gånger men just den dagen, 7 oktober 2009 var det som om jag hade en
ängel på axeln som sa till mig ”lyssna nu annars blir du också en ängel snart”.
Jag kontaktade inte en advokatfirma men
jag började googla istället.
Den dagen, 7
oktober 2009, blev den sista dagen av Yasmin för all min framtid. Yasmin och
allt annat som har med hormonbaserat preventivmedel och hormonterapi att göra...
Tack och HEJ! Jag hittade till Yasmin & Yaz Survivor Forum (ett forum jag
nu driver) och läste sida efter sida från andra kvinnor som hade tagit Yasmin
och Yaz och hade gått igenom samma helvete som jag hade. Jag fattade inte att
det var sant. Det var som om de skrev om mig... och alla hade vi en sak
gemensamt – one evil pill – yasmin.
Biverkningar för
Yasmin, Yaz och alla andra hemska piller och stavar och allt vad det är, är:
Stroke, hjärtattack, blodproppar, depression, mellan-blödningar, nästäppa,
huvudvärk, migrän, synförändringar, allergireaktioner, intollerans till viss
mat, låg sexlust, viktförändringar, låg näringsupptagning, panikattacker,
förrvirring, hjärtklappning, håravfall, talgkörtelproblem, urinvägsproblem,
torra slemhinnor, högt blodtryck, högt kolesterolvärde, sömnsvårigheter,
mardrömmar, svettningar, dålig matsmältning, oregelbunden avföring, osv, osv...
Om alla dessa står på förpackningen vet jag inte, men jag vet att de existerar
i verkligheten. Och allt vi egentligen hör om är 1% risk att bli gravid...
Att sluta ta
p-piller är ett annat kapitel av min lilla historia om min resa till helvetet
och tillbaka (kommer sen). Jag har slutat förmana människor när det kommer till
p-piller, mest för att jag har lärt mig att de gör som de vill ändå. Men jag
tänker inte hålla tyst om någon frågar. Och om du funderar på preventivmedel –
lär dig om ”Fertility Awareness Method” – nog det mest fantastiska jag har lärt
mig om min kropp genom att titta på flytningar hahaha.. Tar du p-piller idag och funderar på att sluta
– förbered dig på en BUMPY RIDE och ta stöd av alla underbara på forumet.
xoxox
Har du frågor och inte vill lägga till dom i kommentarerna nedan så kan du skicka ett email till: yasmin_yaz@live.com