Förut har man kunnat stiga upp ur sängen och släppt ut honom, lämnat dörren på glänt så han kan komma in själv när han är klar därute, men nu när vi bara har en tredjedel av staketet uppe så går inte det. Man måste vara ute med honom så att han inte tar en av sina upptäcktsfärder...
Bruno gillar att vara ute på baksidan och när han inte får vara där lika ofta som förut just nu så knallar han fram och tillbaka, fram och tillbaka...
Jag blir tokig, Bruno rastlös och jag ännu tokigare!
Staketet ska upp i helgen hur länge jag än måste jobba för att det ska ske.. Dessutom låter även en doggy door helt exemplariskt just för tillfället!
BUT I STILL LOVE HIM! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar