söndag 31 juli 2011

Busy Bee

Undrar ni vad jag gör???

Ja, jag gör lite av varje. Försöker få alla bitarna på plats när det gäller husköp. Den 15 september är det sagt att vi ska skaka hand och få nycklarna. Så just nu letar vi lägsta räntor som vi sen låser in för hela lånetiden - vilket betyder att de inte kan gå upp, någonsin. Det ser ljust ut iallafall. Ser ut som vi kan få nästan samma boende kostnader som vi har nu fast på typ tre gånger så stor yta med garage och trädgård. Det kan man INTE klaga på!

Inte nog med att vi håller på med det. Vi fixar och donar även i de husen vi har. Förra helgen körde vi med powerwashen på husväggen för att tvätta bort smuts och flagande färg. Nu i helgen har vi satt upp lite hönsnät som vi senare ska kleta på lite fasadcement, eller vad det nu heter. Det kommer bli jättebra när det är klart. Men puh vad jobbigt det är! Men jag har lärt mig massor redan!

Såhär såg det ut på ena sidan innan vi ens började:

onsdag 27 juli 2011

World Championship in Oslo - Behind the Scenes

Här kommer en ÖnskeRubrik från bästa Anna - En underbar person, vän, danslärare och idrottsmassör. Hon har en son som hon kallar för Lillgangstern (helt klart ett passande namn till det charmtrollet) en kille som är precis lika envis som sin mamma. Anna är en såndär person som alltid ser snygg ut, hur man än vrider och vänder på henne, hon får alltid till det. Har en jäkla känsla för inredning och mode, fast det får vi inte se så mycket av i bloggen men jag vet ju. Hon har inte så mycket övers för Slatan, eller fotboll överhuvudtaget, det finns ju vikigare saker i livet liksom, som att driva en nystartad dansskola till exempel. Jag lärde känna henne när jag var en sisådär tio bast, hon var min idol då. Min disco-danslärare. Ja, hon är nog fortfarande min idol men ännu mer, så hon är min vän och hon har ett hjärta av guld. Kaxig på utsidan tycker en del men sanningen är att hon är nog den mest omtänksamma och varma människa jag vet!

Fyra minuter, 22 dansare, sex månaders hårddräning och oändligt antal ömma muskler tillsammans med en vilja som är svår att beskriva. - Jag kommer ihåg morgonen efter vårat första träningspass tillsammans, vi hade precis tagit in några nya dansare till laget och det var dax att köra på i full fart, jag vaknade med en sådan träningsvärk att jag inte orkade gå upp ur sängen den dagen förrän klockan närmade sig lunchslaget. Det var ju inte riktigt så att jag inte var van vid att träna dans, det här var bara så annorlunda, så intensivt, så känsloladdat. Alla dansade verkligen med hjärtat, iallafall på de flesta träningarna.



Vi (jag och Anna) hade tacksamheten att jobba med 21 tjejer som aldrig hade gjort något sånt här innan. Det lös i ögonen på dem så fort de klev in i danssalen även om de hade massor med läxor att göra, de var förkylda, eller en pojkvän hade gjort slut. Dessa tjejer var fokuserade. Ingen av dansarna var professionella dansere men i ett lag var de utomordentliga, ja, helt fantastiska. Vi byggde alla på varandras styrkor och svagheter och växte ihop till en familj.



Temat var Bond - James Bond. Allt vi gjorde andades bond. Kläderna. Musiken. Dansen. Allt hade en viss klass på det, stilrent snarare än vad som var poppis på danstävlingarna just då. Det passade oss, verkligen.

Vi träffades fem gånger i veckan den terminen. Det var smidighetsträning i en mix av yoga, pilates och stretching; styrketräning och kondition; och tre pass fulla med koreografi. Vi lade även till mental träning, målsättning och andra steg alla måste ta inom sig själva för att det ska bli sådär bra som det kan bli.

Varje vecka kom vi närmare och närmare målet och VM-tävlingen i Oslo. Våra ambitioner låg på semifinal-plats, men våra drömmar handlade ju om att vinna. Men det var nästan omöjligt då. Dansen är ungefär lika förutbestämd som gymnastik, isdans och simhopp. Bedömingssport ni vet. Sverige var liksom inte med på listan på den tiden när det kom till discodans. Vi hade väl haft lite framgångar här och där men inget som blev ihågkommet direkt. Vi var inte direkt som Kina med sin gymnastik om vi säger så.

Vi kom iallafall till Oslo, där tävlingarna skulle hållas. Förväntansfulla och nervösa.

 
Första dagen blev det lungt. Vi körde ett strech-yogapass i gräset vid havet utanför hotellet. Ville inte träna dem för hårt så nära inpå tävlingen för det hade varit otroligt intensivt den sista veckan med genrep och allt vad det hette. Sminket, löshåret, nagellacket, glittret - ALLT på listan hade blivit testat innan.


Sen åkte vi till trävlingsarenan för att kolla läget. Jag och Anna ser till våran förtvivlan att vi inte står med i programmet! Min mage vänder sig ut och in och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sandra, hon som höll i styrkepasset varje vecka och som egentligen räknades mer som en coach än som en dansare fick ta hela bunten på McDonald's medans vi försökte reda ut vad sjutton som höll på att hända. Jag kunde se framför mig hur alla hade reagerat om vi hade klivit fram till dem och sagt, "tyvärr vi är inte anmälda och får inte vara med och tävla"...


...Anna och jag satt där på golvet helt förtvivlade, helt tagna av situationen. Vi ringde några samtal. Efter en alldeles för kort tid kom alla våra dansare tillbaka och Sandra kom smygandes med en påse mat hon hade plockat med sig från donkan till oss och vi bad henne hålla dansarna borta från oss... Vilket hon också gjorde, underbara vän! Såhär i efterhand så fattar jag inte hur hon klarade av att hålla masken men hon hade väl förtroende i att vi skulle fixa det. Vi fick iallafall jobba på våra skådespelartalanger så att vi inte skulle göra någon orolig, eller ens få någon att misstänka att något var fel... Ska jag vara ärlig så minns jag inte hur det löste sig, eller hur lång tid det tog, bara att det gjorde det och vi kunde göra oss redo för att dansa dagen därpå...

Uttagningarna startade relativ tidigt på lördagen och vi började våran omvandling till bondbrudar. Löshår, lösögonfransar, glitter och röda läppar. Vi satt på gräsmattan utanför arenan och gjorde oss i ordning. Ljuset var bättre där, ja luften också. Undrar egentligen hur vi kunde hålla lugnet så länge. Det måste ha varit miljoners fjärlilar i magen på oss alla.



Vi skulle dansa sist av alla och många avstod från att titta på vad de andra lagen gjorde men det kunde inte jag. Jag var både för nervös och för nyfiken för att inte titta. När jag hade sett ungefär hälften av lagen så visste jag att det skulle gå bra. Jag bara fick den magkänslan. Men det delade jag inte med mig till någon, för tänk om jag hade haft fel, jag menar magkänslan har ju inte rätt alla gånger, ibland kan man ju tro att drömmar är magkänslor om man drömmer riktigt hårt... ni vet säkert vad jag menar.

När det är tävling såhär på den här nivån så har jag otroligt svårt för at koncentrera mig på vad jag ska göra. Jag springer hellre runt och ser till så att alla andra är uppvärmda och redo. Så var det den här gången också. Jag pysslade och donade. Sminkade och peppade (hoppas jag att jag gjorde iallafall). Tre nummner innan vi skulle dansa samlades vi alla bakom dansgolvet i väntan på att få göra en insats som känndes som en livsinsats. Vi var så laddade att vi nästan skakade. Vi var som fulla ballonger. Luften var energi och det var på snudden att vi skulle explodera!! Vi klev in på dansgolvet och JISSES vad vi lös! Det var första gången jag hade sett oss i kläderna i just det ljuset. Det var fantastiskt! Jag kommer fortfarande ihåg hur jag blev helt överrumplad av hur snygga vi var och hur mycket vi glittrade!

Den där ballongen sprack iallafall. Så fort musiken kom på försvann fjärilarna och våran lagrade energi sprutade. Det var en 4 minuters lång, eller kort, urladdning som hette duga. Vi flörtade med vem som helst vi kunde fästa ögonen på i publiken. Vi dansade av glädje hela bunten! Det var härligt!

Bilden tagen från VM i ShowDance, Tysklad hösten 2004

När vi var färdigdansade hittade vi Anna - hon var helt förstörd. Hon skakade. Hon grät. Hon kunde inte få fram ett ord. Hon var ju lika laddade som vi var, men fick inte dansa. Hon tittade på, hejjade som bara attans... Hennes skakningar, tårar och mållöshet sa nog mer än vad vi behövde höra... vi visste hur stolt hon var!

Nu var det bara att vänta... vänta på att resultatet från uttagningarna skulle komma. Jag var först fram när lappen kom upp på väggen. Jag skrek så högt att de flesta måste ha hört mig! Sandra kom gåendes med en kopp kaffe när jag kom springandes... "släng bort koppen" skriker jag innan jag kramar om henne. Anna och jag omsluter varandra om stortjuter! Ungefär då inser alla dansarna att vi har gått vidare till FINAL. Någon samlad konversation blev det aldrig liksom. Vi skrek, skrattade och grät om vartannat!


Efter att den fantastiska nyheten hade lagt sig något var det dax att ladda om för final. Touch up på sminket, för det var så gott som borta efter alla glädjetårar och tillbaka till att se till så att alla var uppvärmda igen. Men innan finalerna började var det inmarch då alla länder traskar in under invigningen. Vi hade flaggor pom-poms och tjoade och skrek och stämmningen var på tipp topp. 




Fjärilarna från morgonen var borta och vi kunde njuta fullt ut av att få dansa en gång till på golvet på vårat första VM tillsammans. Vi, alla tjejer i United Feet.


Dagen slutade med en 6:e placering i the World Championship in Disco Formation Adults 2004. 
Vi var glada och helt ofantligt trötta när vi tog en promenad innan läggdax tillbaka vid hotellet. 


Hur avslutar jag det här?? Med att tacka alla som var med? Eller med att säga att detta var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma? Båda är sant, så det spelar ju ingen roll vilket... Men till er som var med; glöm aldrig hur bra ni kan omvandla fjärilar i magen till magisk energi ända ut till fingerspetsarna - i vilken situation som helst!!! xoxoxox


Bilderna tagna från A. Westerborns kamera

Dagens

Nog om husköp.

Det är ju många som lägger ut en dagens lite då och då. Vissa rekommenderar en bra bok, andra en film, vissa delar med sig vad för modeplagg de har på sig och vissa delar med sig av en bra sång de tyckte hörde till idag. Det ska inte jag göra - inte för att jag inte tycker att det är kul, utan för att jag har kommit på en annan dagens! "Kommit på" är väl iof lite väl överdrivet, men iallafall.

Min dagens bestod av:
Very Berry Mojito
Stekt flundra med krabba och ris
Brownie OBSESSION

Så att jag nu hellre skulle ta en tupplur än att sitta framför datorn såhär efter den lunchen kanske inte är så svårt att förstå!! Men jag vill påpeka att en sån lunch INTE hör till vanligheterna!!

tisdag 26 juli 2011

väntar

Jag har fasen ont i magen över detta husköp... Vi vill ju bara ha huset... Vi bråkar inte, vi mekar inte, vi ber inte... Vi vill bara ha huset så som vi bjöd... varför ska det bli så komplicerat.

Ja än så länge är det vårat... nu ska han bara godkänna att vi bytte bank till huslånet för vi fick lite bättre ränta där. Men alla utvägar han hittar tar han.. så jag blir inte förvånad om det brakar ihop denna gång...

F You!

Det här med att köpa ett hus när säljaren hellre säljer till en annan köpare är en ganska jobbig grej att gå igenom. Vi skickade över vårat bud tisdagen eller onsdagen förra veckan. Några dagar senare säger han ja till det. I lördags får han in två nya bud på huset. Båda som är högre än det vi bjöd. Så på lördagskvällen satt jag på kontoret och mailade, faxade och skannade saker om vartannat för att han hade uppdaterat kontraktet. (Han sa att om han inte fick det innan dagen var slut så var vi ute ur leken).

Söndagen just när vi skulle göra oss redo att åka på en BBQ ringer mäklaren och säger att vi måste göra om det! Nya papper, nya datum... och detta skulle lämnas över personligt. Dessutom hade vi till på tisdag att göra en inspektion av huset... Det var ungefär då jag insåg att säljaren mer än gärna såg oss säga F You! och fortsätta vårat letande av boende någon annanstans.

Well, F You! Vi fick till en inspektion igår - och vi tar huset som det är... Så nu kan han göra vad han vill åt de där andra buden... Vi fick huset på rätt väg.

Ja, ok.. vi har inte nycklarna än. Så fram tills dess kommer jag vara så nervös att inte något annat dyker upp...

fredag 22 juli 2011

Chestnut Road

Huset är vårat!

Vi flyttar in någon gång mellan den 15-30 September. Nu börjar en tid då det kommer snurra i hela mitt huvud. Har redan kommit på mig själv att verkligen kolla in hur folk dekorerar framsidan av sina hus med buskar och blommor. Det verkar som att jag vet vad jag gillar när jag ser det men har ingen aning om hur jag ska pussla ihop det själv, tänk om det blir helt galet???

Tre sovrum - alla har samma beiga färg på väggarna. Ja, det är samma beiga färg som det är i vardagsrummet, matsalen, och badrummet... Så det kommer bli ändring på det.... Men första prioritet är att inhandla Kylskåp, Tvättmaskin och Torktumlare för det finns det inte alls. Allt det andra får komma sen. Men JISSES vad det kliar i fingrarna på mig!!! Vill börja NU!!!

Här kommer lite bilder från huset

Framsidan

Baksidan

Vardagsrum

Köket

onsdag 20 juli 2011

?!

Shit alltså. Idag lämnade vi budet på huset... Vet inte om jag ska be er hålla tummarna eller om jag ska springa och gömma mig. NERVÖS!

måndag 18 juli 2011

Kanske...

Nu kommer resultatet av hustitten vi fick gå på idag:

Helt ok och charmigt, men man bodde inpå grannen till höger och så var det ju det där med att de inte hade AC... en dag när det är 35 grader ute så är inte det så kul. Huset blev iallafall struket från våran lista.
Jäkligt potential för att bli superfint men vi kände att vi inte riktigt orkade eller har pengar till att ge det en helhjärtad insats. Så det fick bli DUBBELNEJ för denna.
Helt klart FAVORITEN för oss båda två. Hur fint som helst. Köket behöver lite hjälp men fungerar. Helt super fint!! Dock lite väl dyrt... så vi avvaktar med det tillsvidare. 

Det billigaste huset blir det. Nyrenoverat på hela övervåningen bara ett kylskåp som fattas. Trädgården kommer få sig en lite uppiffning och en vägg kommer bli riven mellan köket och matsalen, men annars är det precis sådär LAGOM... Alltså nu gillar ju jag stort så att jag kan sprida ut mig och det fortfarande uppfattas som "luftigt" men vi behöver ju inte mer än 4 rok just nu. Baksidan är redan hundsäker, så vem vet snart kanske det räddas en lite hund från the dog shelter. Lägger nog bud senare i veckan.

söndag 17 juli 2011

Lite Svenska

Paul och jag sitter på tåget och tänkte att vi kunda få tiden att rulla lite snabbare så det fick bli en liten svenskakurs på 2 post-its - det var allt jag hade i väskan att skriva på.

Sent from my Verizon Wireless Phone

lördag 16 juli 2011

Hustitt

Vi har idag spenderat några timmar i bilen och åkt runt och kollat på lite hus som är till salu. Vi har valt ut fyra som vi vill se på insidan också:

Puttenutt rabatten på framsidan ryker på studs om vi köper detta hus.  Sen kan det kanske bli så att det röda blir någon annan färg... A/C saknas.

Här ryker buskarna!!! Skitfula!! Så kommer fyra granar försvinna också. Billigast av de fyra husen.

Det här huset snubblade vi över när vi var på väg till ett annat hus och tyckte det var lite intressant. Hörntomt, A/C saknas. Färgen kommer att updateras studs om vi köper detta.

Ett Viktorianskt hus - charmigt. Långsmal trädgård. Dyrast av de fyra husen...

Det är otroligt svårt att besluta sig om hus bara genom att titta på utsidan har vi märkt, men bilderna ser lovande ut för alla fyra. Vi hoppas dock att vi kan hitta ett vi skulle kunna tänka oss att bo i NU! Önska oss lycka till!

fredag 15 juli 2011

Beautiful Day

Hemkommen från U2 konserten, klockan är två på natten och jag ska nu plocka upp böckerna och studera det sista inför mitt Lead Environmental Auditor Exam som det så fint heter, så att jag sen kan ISO certifiera företag inom miljö. Provet känns lite mindre viktigt just nu... lite sömn skulle sitta fint!

Det var liksom inte planerat att jag skulle på en megakonsert ikväll. Jag skulle hem från jobbet, äta, duscha, sova middag och sen plugga... Blev dock lite överraskad av biljetter när jag klev in innanför dörren. Man kan ju inte tacka nej till en U2 konsert så att säga!

torsdag 14 juli 2011

U2

Blev visst en U2 konsert idag!

Sent from my Verizon Wireless Phone

Cranberry is the answer

UTI - Fuck'n UTI!
Mmmm.. har rykt på en urinvägsinfektion. Skitkul. Nu springer jag runt och knaprar tranbärstabletter, dricker tranbärsdryck i mängder... och så förstås - springer på toa. Ni fattar väl att det inte kommer bli en tripp till fabror doktorn för att få antibiotika för denna tösen. Näää fy fan!!! Värre saker än antibiotika får man ju nästan leta efter. Så jag kör på den naturliga vägen. Det har funkat förut flera gånger, så jag tror starkt på att det ska funka denna gång också.

onsdag 13 juli 2011

In Training

Ser verkligen fram emot FREDAG eftermiddag just nu. Sitter fortfarande i utbildning 8 timmar per dag denna veckan. Men visst ar jag for REDUCE REUSE RECYCLE !

Sent from my Verizon Wireless Phone

tisdag 12 juli 2011

Förresten

Jag har nytt nummer förresten.. fast det kanske man inte ska lägga ut här, det vore ju lite dumt. Jag får maila istället. Men bara så ni vet. Mobilen funkar inte, och hemtelefonen har vi stängt av för den använder vi ju aldrig. Nu kör jag på mobilen från jobbet bara, men det nummret har nog inte så många av er.. Så hojta till så mailar jag.

måndag 11 juli 2011

Fika i NYC

Vi var ju i New York City också. Ja, när Anna var här. Det var en fullspäckad dag där vi for från ena änden till den andra. Skulle gå på Guggenheim hade jag tänkt men dom lyckades ju ha stängt på just torsdagar så det gick ju inte.

Vi hittade iallafall till ett fik! Köpte en chokladboll och en hallongrotta. Chokladbollen hade jag kunnat slå med steglängder med mina baktalanger och hallongrottor kan man nog aldrig bli nöjd med efter att ha smakat hallongrottorna på Hälls i Örebro. De sålde även lite Löfbergs Lila Kaffe men jag var måttligt impad måste jag säga...

www.fikanyc.com

ISO

Första dagen på utbildning. Är lite vimsig. Vadå ISO standards... ?? Jag fattar inte varför jag blev utvald att göra detta av alla som jobbar på kontoret. Jag har ju massa annat jag kan göra istället.

söndag 10 juli 2011

Hejdå vännen

Idag droppade vi av Anna på flygplatsen. Känns konstigt att denna veckan är slut nu... så tomt. Vi har gjort mycket kul och behöver nog egentligen lite vila nu... Men det tillåter inte vardagen - imorgon är det dax för jobb igen. Själv ska jag sitta i utbildning hela veckan. Ska utbilda mig till någon typ av miljörevisor, kommer helt klart bli ett nytt kapitel på jobbet. Lite nervöst.

lördag 9 juli 2011

VA?

Ingen aning om när detta är i matchen.. men glada är vi iallafall!

Sent from my Verizon Wireless Phone

puss

Lite mycket alkohol

Sent from my Verizon Wireless Phone

2nd Inning

Vi hittade precis platserna

Sent from my Verizon Wireless Phone

Phillies

Getting ready for Baseball!

Sent from my Verizon Wireless Phone

onsdag 6 juli 2011

Fulla dagar

I morse gick jag upp klockan halv sex, hoppade in i duschen och var på jobbet straxt efter 6.00. Det gjorde jag i tisdags också för att kunna åka hem tidigare och spendera så mycket tid som möjligt med Anna. Idag tog Paul med henne till de historiska sevärdigheterna i Philly, som Liberty Bell och the Art Museum där Rocky sprang upp för trapporna medans jag fortfarande var på jobbet. Vid lunch mötte jag upp dem för en välkänd Philly Cheesestake (en sandwich med tunna skivor stekt nötkött och smält ost). Efter det åkte vi över till New Jersey för att kolla in USS New Jersey - ett krigsfartyg som gick i pension för ca 20 år sedan.


Så här har Paul bott i några månader... INTE avundsjuk

Sen gick vi på Akvarium där vi faktiskt fick klappa en haj - en riktigt levande haj!(Fast det fick jag inte någon bild på).



Nu sitter jag och planerar morgondagen. New York står på schemat! Anna och Plutten ligger och SUSSAR - de som fick sova till när de ville...

Ja, ja, jag klagar inte. Har en sekund för mig själv istället, det är ju inte helt fel det heller.

måndag 4 juli 2011

Pedicure

Dax for lite pedicure innan det ar dax att fira 4th of July i poolen.

Sent from my Verizon Wireless Phone

söndag 3 juli 2011

Sammanträffande

Igår kom Anna. Vi hade beslutat oss för att käka middag inne i Philly som bröllopsfirande, och att både Anna och Tim var i stan.

När vi sitter där i baren i väntan på hela sällskapet så inser jag att vi, Paul och jag, har på oss EXAKT det vi hade på oss på bröllopsfesten den 4 juli 2009 hemma i Sverige!


Igår inne i Philly



För två år sen hemma i Örebro... 

lördag 2 juli 2011

Förra helgen

Ett av husen vi äger har länge behövt en liten makeover så förra helgen började vi med ett av sovrummen som men fina ord var - ÄCKLIGT! Det var stora hål i väggarna och de väggarna som var kvar var lite smutsiga om vi säger så. Vet inte om det är för att hyresgästen röker som en borstbindare eller för att hon inte ens har varit i det rummet på flera år.

Nu är det iallafall fint igen.

Här kommer lite före och efter bilder.


SCHWETTIG!