måndag 30 november 2009

Fet mat kan göra dig förkyld...

Denna artikel publicerades i METRO den 25 november:


Ny avhandling: Fet mat kan göra dig förkyld. "Flera studier visar att människor med fetma är infektionskänsliga".
Gillar du hamburgare, pizza och bakelser? Ät det inte för ofta. Du kan bli både förkyld och febrig. En avhandling vid Sahlgrenska akademien på Göteborgs universitet visar att fet mat försämrar immunförsvaret.

Doktorand Louise Sandberg matade möss med späck under åtta veckor och såg att deras immunförsvar blev mindre aktivt än hos muskompisarna som fick fettsnålare kost.
– Om det här är applicerbart på människor vet vi inte helt ännu. Men ofta stämmer det man testar på möss överens med människor. Flera andra studier har visat att människor med fetma är mer känsliga för infektioner, säger Louise Strandberg.

Om folk som motionerar därmed löper mindre risk att få till exempel svininfluensa är för tidigt att säga.
– Men det är intressant. Just det här med motion kom upp i veckan och jag har funderat på att titta på det. Träning skulle kunna motverka infektioner, men vi kan inte säga något säkert om det än, säger Louise Strandberg.

Är ju helt klart en lite jobbig artikel att läsa i mina ögon...
- Möss har för det första inte samma matbehov och matsmältningsprovcess som vi människor har vilket gör det ganska så meningslöst att likställa mössens reaktion med vår i detta fallet.
- "Flera studier har visat att människor med fetma är mer känsliga för infektioner" - Ja, det må stämma med nu borde väl så gott som alla veta att det inte är fettet i maten som gör oss feta utan allt socker och mjöl. Och här faller återigen hypotesen i soptunnan. Hamburgare, pizza och bakelser... fett, ja det finns det i dem det vill jag inte neka till men ska vi stanna debatten här??? Vad mer finns det i dem??
- Och så klämde de in en mening om träning och svininfluensa som egentligen inte säger ett smack... vad är det för idiot som har skrivit denna artikel egentligen? Går inte alla artiklar igenom en check innan de publiceras?

Ok, ok.. jag är ingen underbar skribent heller, men nu får jag ju inte betalt för det jag skriver som herren som skerv detta. Otroligt egentligen!!
Här är länken till den riktiga artikeln:
http://www.metro.se/2009/11/25/r_r5aazshstvunswif6e9xxq/

söndag 29 november 2009

4 dagar i off mode

En 4-dagars helg är helt klart att rekommendera! Fasen vad underbart det är. Men konstigt nog så har jag fortfarande massor att göra som inte har blivit gjort. Självklart har tvätten blivit liggandes hela helgen... men vad sjutton jag kan ju inte vila och tvätta på samma gång.

Nu är det faktistk bara 15 arbetsdagar tills jag kommer hem igen!!! Kan ni fatta det?!?!
Jag är ju fortfarande ute efter önskelistor från familjemedlemmar helst av saker som inte väger sådär jättemycket. Har inte direkt börjat med julshoppingen sådär seriöst, men det är dax att börja tänka på den måste jag säga. För rätt som det är så är det dax att packa väskan och jag har faktiskt inte tid att göra allt i sista minuten - som egentligen hör till mina specialliteter.

Har käkat revbenspjäll två dagar i rad nu - är ju så jäklarns gott!!! Vet ju att det är något som finns på julbordet där hemma - men tror ju inte att det smakar riktigt desamma. Jag kommer nog att smuggla med lite BBQ sås och se till så att köttet blir så mört att det egentligen inte vill sitta kvar på revbenen...

Samtidigt som det bara är 3 veckor kvar nu så har jag även 3 veckor kvar på dansskolan innan det är dax att ta ledigt en liten stund. Har en fullproppad hjärna som inte kan prestera några roliga steg just för tillfället... har massor med roliga låtar jag ska göra danser till, men absolut ingen inspiration! Jag behöver mina kollegor hemma i Sverige för att få till det så där som jag brukar få till det. Så det lutar ju att det blir lite frampressade 8or fram till jul och sen får vi hoppas på att inspirationen återkommer. Dessutom har mitt test trial av mitt mixprogram avsultats och de vill nu att jag ska köpa en kopia av programmet... Hummm... datorprogram är inte direkt gratis. Usch. Jag hittar väl på något.

Det var ett rörigt inlägg, men jag i ett litet nötskal - rörig!!

fredag 27 november 2009

Thanksgiving middag


Tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder från gårdagens middag.

Först var det avsmakning av Mikes sås - som enligt många är från himlen. Bröd värmdes upp i syfte att doppas i såsen för avsmakning. Mike lyckades detta år igen...

Sen blev det små posing biler av oss alla.
Cathie (värdinnan) med sonen Mike och dottern Hilary.

Och så vi... jag med nyfixat hår efter brunettveckan.

Black Friday

Lite seg är jag allt idag efter all mat som skulle ätas igår. Men trevligt var det. Idag är det "Black Friday" och har bara med shopping att göra. Rea, rea, rea... ja, affärerna öppnar redan klockan tre på morgonen för tokarna som vill shoppa då.

Själv ska jag väl ge mig iväg snart och tänkte se om mina vinterboots har gått på rea, om jag kan köpa lite fler färger till min printmaskin, och kanske kika på lite julklappar; om jag nu inte tappar orken pga alla människor som är på krigsstigen.

Men det är en bra rea - inte bara gamla saker som har legat i och skräpat som de sätter röda lappar på - utan det är årets grejor!!

Så önska mig lycka till på min shoppingresa.

onsdag 25 november 2009

Thanksgiving is coming up

Nu är det inte länge kvar innan min 4-dagars ledighet börjar. Om 30 minuter åker jag till frissan igen för att fixa lite ljusa slingor i håret. Hade planerat att göra det om tre veckor men nu får det bli nu istället.

Tänkte bara säga hej. Har varit mycket de senaste dagarna och idag är det sista dagen med Marta. Kommer bli tomt utan henne här. Men jag ska väl klara mig.

Tjenixen sålänge

måndag 23 november 2009

Janet Jackson



Detta kunde jag avnjuta igår på TV när Janet uppträdde på American Music Awards. Så denna skänker jag till mina dansvänner - Puss på er!

söndag 22 november 2009

Lunch hos chefen

Lördagen var en hädelserik dag. Först skulle damen köra själv till Philadelphia bland trafik och smågator... Stannade på IKEA på vägen för att plocka upp en Paradisask (köpte även en ljusstake) till chefen och de andra gästerna innan jag började mina svordommar över hur folk kör i detta land! Men fram kom jag iallafall. Skulle parkera och den enda parkeringen jag såg var en såndär valley parking - när man droppar av bilen inklusive nycklarna och någon annan parkerar den. När jag gick ifrån parkeringen såg jag ett stort parkeringshus på andra sidan gatan!!! Inte lätt alla gånger, hahah!!

Hos chefen var det mycket trevligt. Vi var ca 14 stycken och det bjöds på riktig fest. Förätt från havets alla hörn med krabba, bläckfisk, räkor och fisk. Sen blev det förätt med olika korvar, fick bla smaka på spansk blodkrov - var gott med såg lite mystiskt ut. Sen blev det soppa, sen kom första rätten - fisk, sen kom andra rätten - kyckling. Sen kom efterätterna! Jag var proppmätt!!! Till min stora förtjusning serverades det ingen potatis, ris, eller pasta. Så jag behövde inte frestas av att äta det. Men självklart tog jag en liten bit på chokladtårtan som var så underbart god!

Jag sjöng helan går för snappsfolket så nu har chefen hört den också.

Bilden som vi gav tyckte alla var rolig! Chefens första kommentar var - det är något fel med kropparna... de passar inte ansiktena! Humm....

Under hela festen, eller lunchen kanske jag ska säga fick jag ständigt höra hur jäkla osvensk jag var. Det var 2 amerikanare, 11 spanjorer och jag där... de tyckte med andra ord inte att jag var: tråkig, organiserad, eller punktlig. Jag tog det helt klart som en komplimang men protesterade över att svenskar var trista och strikta! Vi kanske är lite för vett- och ettikettiga när vi samlas i stora grupper... men det är ju bara tills andra turen av drinkarna serveras!!! Sen är det som bortblåst oavsett sällskap och evenemang!

fredag 20 november 2009

Nya änglar

På lunchen imorgon som chefen lagar åt oss ska vi ge honom en liten påminnelse om hur jäkla bra vi är, jag, Marta och Allison... Denna bild ska han få instoppad i en folder med stor text "CONFIDENTIAL"

Ja han får en digitalfotoram också... men kortet är ju helt klart roligare!!!



Tänk om man kunde ha den kroppen....

torsdag 19 november 2009

Brunett

Känner mig helt utpumpad idag. De senaste dagarna har varit mer än fullproppade med jobb och slit hit och dit. Klämmde även in en visit till frissan igårkväll och har nu gått och blivit brunett för ett tag. Känns lite ovant, men inte helt fel. Kände att jag behövde en förändring om så bara en kort stund. Brukar bli less på det bruna ganska snabbt så jag antar att jag blir mera blond tills det är dax att komma hem för julen.

Paul är inte lika glad åt förändringen, nää inte alls faktisk. Men det får vara så här nu tills 16 december. Han vänjer sig väl.

Annars har jag väl inte så mycket att berätta. Helgen kommer snart och den ser jag fram emot! Det blir lunch hos chefen på lördag och transylvaniska orkestern på kvällen. Ska bli spännande. Sen är det ju bara en tredagars vecka nästa vecka... ska bli så underbart! 

tisdag 17 november 2009

Missing In Action?

Har ni saknat mig? Har haft så fullt upp att jag knappt har hunnit surfa på nätet; varken hemma eller på jobbet. Vår nya chef är på besök och veckorna, dagarna och timmarna innan denna man går igenom ytterdörren springer alla runt som yra höns... ganska kul att se måste jag säga. Själv tycker jag ju att gubben ser ut som vi andra, möjligen lite kort i rocken för min smak men har två ögon och lite hår på huvudet... Han hade till och med hyfs att skaka hand med både mig och Marta - det gjorde aldrig den andra chefen. Så nu sitter de i möten och mitt jobb är nästan avklarat för dagen, nästan alltså.

Hemma har det också hänt saker. Just nu står det en sprillans ny silk screen printer hemma som jag knappt har vågat röra. Jag lyckades dock trycka en topp igår men är inte helt klar med den så ni får allt vänta med att se hur mitt första försök blev. Skit kul är det, men jag är ju så jäkla petig så jag blir ju aldrig helt nöjd med sakerna... Men förhoppningsvis kan jag ÄNTLIGEN börja få ut mina designs som har legat undangömda ett bra tag nu! Jag såg denna printer för ca 3 veckor sen och det var som om himlen öppnade sig och sjöng halleluja för mig.. övertalade Paul att jag behövde en - och nu har jag en!!!
Paul har också börjat sin väg till 7e himlen. I lördags tog han sitt första steg till att utbilda sig till sitt drömjobb - helikopter förare. Först ska ha ta sitt privata körkort, sen commercial och sen kommer han med största sannolikhet att gå vidare och bli instruktör. Jag är så otroligt glad för hans skull!!! Att han äntligen tog tag i en av sina största drömmar!

Vi får se hur lång tid det tar, men jag räknar med 6 månader. Han kommer ju jobba heltid också såklart då det inte är helt gratis att plugga, även om Marinkåren kommer att betala en del av summan.

Paul var redan i lördags och gjorde sin debut. Hellikoptern hoppade lite hit och dit innan han fick koll på hur man gjorde tydligen... men det är väl kanske inte så konstigt. Man kan ju inte vara expert på en gång.

Jag kommer inte att få åka upp med honom förrän han får sitt certificat att han får transportera människor, men då ska jag upp och jag ska åka över Manhattan med kameran i högsta hugg! Så den kan ni ju suga på...
men som sagt det tar ju ett litet tag innan det händer.

onsdag 11 november 2009

Diabetes och Fibromyalgi

Jag vet inte hur många av er som följer Dr. Dahlqvists blogg - jag brukar iallafall hoppa in lite då och då för att läsa vad hon skriver och hittade nu ett brev från en av hennes läsare som jag ville kopiera in här också. För er som har läst boken jag rekommenderade för ett tag sen vet säkert all fakta kopplat till vad brevet beskriver men det finns inget som är så starkt som att höra en människa berätta från verkliga livet...

Brevet är från Ulla som har Diabetes Typ 1:

Min hälsoresa
Jag är en kvinna på 59 år som har haft diabetes typ 1 sedan 1992. Jag hade sprutor från början men mitt blodsocker svängde mellan 2,5 och 25 över dygnet så jag mådde oerhört dåligt trots att jag levde efter konstens alla regler. För 8 år sedan fick jag insulinpump och det gjorde mitt liv lättare då jag fick bort de kraftigaste svängningarna. Med åren smög sig hälsoproblemen på mig ett efter ett.

Huvudvärk, värk i alla leder men värst i ländrygg och höfter vilket gjorde att jag hade svårt att både stå och sitta. Det var mycket svårt att ta på strumporna och ännu mera att sköta fötterna. Kunde inte vinkla benet så att det gick att få tag i foten. Kunde sitta på huk men inte ta mig upp igen, muskelvärk,(fick diagnos Fibromyalgi) högt blodtryck, oregelbunden hjärtrytm, klåda, tinnitus, trött, trött, trött. Jag fick öka insulindoserna och jag fick mer och mer mediciner, blev skickad till specialister av olika slag utan att jag fick någon förklaring på mina problem. Ett problem som jag inte hade var högt kolesterol , men min läkare tyckte att jag skulle äta blodfettsänkande medicin i förebyggande syfte. Mediciner och trötthet tog bort lust och förmåga till samliv och jag blev mer och mer sorgsen och förtvivlad och nedstämd över att min kropp svek mig.

Jag arbetade, men inte heltid och kämpade för att bli sjukskriven, för jag orkade nästan inte hålla mig upprätt under dagarna, och det blev ingen kvalité på mitt arbete. När jag kom hem på kvällarna var jag som en ”urkramad trasa” och somnade direkt efter middagen som min man såg till att jag fick i mig. Vaknade sen efter ett par timmar och kunde inte somna om pga att hjärtat slog hårt och orytmiskt. Jag fick ingen sjukskrivning utan tog en vecka då och då på "eget intyg".

Värken i lederna kom i skov, och varje gång gick jag till Vårdcentralen för att få hjälp. Jag var helt övertygad om att jag hade reumatism, även om jag flera gånger hade varit på Reumatologen och tagit prover som inte visade på någon sån sjukdom. Denna gång var det mina svullna och värkande händer som gjorde att jag ville ha hjälp. Jag har naturligtvis gång efter annan talat med mitt diabetesteam om mina besvär. Jag upplever att jag blev lyssnad på men fick ingen direkt hjälp utom remiss till de olika specialisterna och till en kurator.

Den dagen på vårdcentralen träffade jag en läkare som läste min journal, tittade på mina händer och sa: Lilla vän, jag kan inte hjälpa dig med detta. Du har inflammation i lederna och det är en biverkan av din diabetes. Du kan få Voltaren som tar bort lite av inflammationen och värken, men det är bara tillfälligt. Det här får du lära dig att leva med.

Jag gick hem mycket omtumlad. Jag är en disciplinerad människa och har alltid försökt att sköta mig efter konstens alla regler och föreskrifter om vad som leder till god hälsa, så jag förstod inte vad jag mer skulle göra. Min förtvivlan gick helt i botten och jag blev liggande några dagar. Samtidigt behövde jag förnya mina blodtrycksmediciner (tre olika) men kom mig inte till apoteket. Orkade inte.

Efter några dagar gick jag upp och satte mig vid datorn och googlade på ” diabetes, inflammation” och kunde till min förvåning läsa, på olika ställen, om mina problem. På ett ställe trodde jag nästan att någon hade beskrivit mig och min situation. Jag hittade till slut Annika Dahlqvists sida. Jag började läsa och blev mer och mer ”tagen”. Jag tänkte att det får bära eller brista. Det får bli min sista utväg. Det kan inte bli sämre. Jag skickade efter Airams kokbok och Annika Dahlqvists bok Guide till bättre hälsa och viktkontroll. Jag började läsa och satte igång. Detta var i februari i år. Jag slutade genast med mina statiner och blodtryckstabletterna hade jag ännu inte orkat gå och hämta.

Efter tre veckor kom ett av mina barnbarn, lilla Jacob två år, och hälsade på. Jag fann mig själv sittande på golvet och leka med honom. Jag reste mig från golvet utan att jag tänkte på det men när jag stod där kom jag på att ” det här kan jag ju inte”.

En vecka senare konstaterar min man att jag fortfarande var vaken när Aktuellt började på TV. Vanligtvis sov jag sen länge men sakta, sakta började jag nå flera vakengrader och värken började ge vika. Jag var inte mycket överviktig, men 10 – 12 kg för mycket hade jag. Vikten började rasa och i maj hade jag gått ned 10 kg och jag kände mig frisk. Allt som jag räknat upp ovan är borta. Jag har spår av ledinflammationerna på händerna, de är knöliga, men all värk är borta. Jag är mindre stresskänslig, har fått bättre hud och naglar, magen fungerar perfekt för att bara nämna några av de positiva effekter som jag kan konstatera. I maj blev jag kallad till årets kontroll hos min diabetesläkare och jag gick dit med spänd förväntan. Hur skulle värdena vara.

Allt var bra. Mitt HbA1c var 6.0 vilket det aldrig har varit under hela min tid som diabetiker. Allt var bra och min doktor förstod ingenting. Det som inte var bra var kolesterolet, som i hans tycke var en katastrof. Han uppmanade mig strängt att börja äta statiner igen men numera är jag en olydig patient. Under våren, tror det var i mars, lyssnade jag och min man på en föredragskväll med Annika Dahlqvist och jag blev ännu mer övertygad om att detta var räddningen för mig. Möjligheten till att få leva ett liv med kvalitet.

När jag sedan kände att lusten till samliv började återvända, till min och inte minst min mans stora häpnad och glädje, började även han konsekvent äta LCHF-kost. Även han har blivit smalare, piggare och mjukare i leder och muskler, även om han inte hade några uttalade problem innan.

För mig känns allt detta som ett mirakel, men om man läser på, så ter det sig självklart att det fungerar.

Min diabetessköterska tror inte på detta, men hon inser att jag har gått igenom en otrolig förvandling. Det går ju inte att ta miste på.

Jag får ofta anledning att berätta om detta med LCHF-kost , då människor jag möter ser att något positivt har hänt med mig och ställer frågor.

Jag jobbar heltid utan problem, jag orkar engagera mig i mina barnbarn, jag har en kreativ fritid och orkar simma och promenera regelbundet. Jag har sänkt insulinet med 1/3. Tar aldrig någon måltidsinsulin då jag äter kost som inte höjer blodsockret. Grunddosen som pumpen ger räcker, trots att jag bara behöver ca 70% av tidigare dos. Allt har blivit en god och glad ”uppåtspiral”.

Jag började med stöd från Dr. Dahlqvists och Airams LCHF-kokbok och sedan också Ät fet mat – bli frisk och smal med LCHF-Kokboken av Lars Erik Litsfeldt. Så småningom lär man sig att själv komponera recept, och Herre Gud vilken kalasmat vi äter varje dag. Vi har turen att inom en radie av 10 km ha tillgång till nötkött, lamm, ägg och grönsaker från ekologiska gårdar i trakten. Lite längre bort, men överkomligt finns ekologisk kyckling och varje vecka kommer det färsk fisk från Göteborg. Kan det bli bättre?
Ulla

Jag, kan ju inte låta bli att tänka på min kära familj när jag läser detta... tänk om det vore så enkelt att bara byta ut vad vi äter och trappa ner våra mediciner...

Ja, nog är jag helt övertygad om att LCHF kan förbättra många av våra västerländska åkommor!!!

Tänk tanken nu: Mindre värk i leder och muskler, mindre diabetesmedicin, mindre kilon att bära omkring på, mindre inflammationer, lägre blodtryck, mer energi, färre biverkningar... Hur sjutton skulle det se ut? det går ju inte... eller??!?!!!

Veterans Day

Ögoninkräktaren har växt under natten... den har blivit sådär så att man inte behöver säga något utan att folk ser att något är lite galet. Kör med glasögon och hoppas att det kan förvilla lite. Jag vet inte om det gör lika ont i dag som igår... men större är den. Har ju inte tänkt att gå till doktorn med detta då de säkert bara kommer ge mig antibiotika - som jag är allergisk mot. Jag ska helt enkelt vänta ut det lite och se vad som händer, hoppas ju att det kan gå tillbaka av sig själv.

Var helt slut igårkväll när jag väl kom hem. Somnade innan tio, men på något sätt är jag fortfarande helt slut idag. Det blev ingen promenad i morse då det spöregnade ute - men det är frågan om jag hade orkat upp om det inte hade regnat... Paul är dessutom hemma idag - otroligt jobbigt att släpa sig till jobbet när han ligger kvar i sängen. Usch.

Det är ju Veterans day idag - 11 november för något som hände under första världskriget; är ju så urkass på historia så jag vet ju inte vad som hände då... men idag får vissa ledigt från jobbet på grund av det och Paul är en av dem. Han har dock precis upplyst mig om att han tänker bjuda mig på lunch så det kan man ju inte tacka nej till. Det blir salladsbar då Paul har blivit inspirerad av mitt bantningsarbete som ni kan följa på min andra blog Health Wealth & Life.

tisdag 10 november 2009

Egentligen helt ointressant

Börjar få en vagel i ögat tror jag... Ögonlocket är jättesvullet och gör ont i stort sett hela tiden... Som tur är så sitter den på insiden (än så länge) hoppas att den stannar där. Jag har hellre ont än en stor böld som växer ut... Men det är ju klart att det kan vara något annat, för ögonvaxet har absolut fått sig en liten växtkick...

Började morgonen med en promenad idag. Var riktigt skönt. Ska försöka göra det till en vana. Dessutom är det för tillfället sommar här igen. I söndags var det shorts och t-shirt väder. Kändes aningen fel att gå runt bland alla döda löv i shorts, men hellre det än ruggigt och kallt. Det kan ju vara varmt till snön kommer tycker jag. Men 18 grader i november känns lite fel faktiskt.

Känner att jag inte riktigt kommer ihåg vad som gjordes i helgen, kan ju inte ha varit något viktigt eller överdrivet nytt och spännande iallafall. Det blev en halv runda golf (mer orkade jag inte - har liksom ställt in mig på att den säsongen är över), lite tv, och så fick jag lite tvätt avklarad. Jag hatar att tvätta kläder. Oavsett hur mycket man tvättar så är det ju saker att tvätta dagen efter igen... verkligen frustrerande!

fredag 6 november 2009

Facebook från mobilen

När dom har blockat Facebook från jobbet blir det mobilen som gäller... Helt smarta är dom inte direkt. Men det är klart inte lika enkelt, men bättre än inget. Känner mig alldeles för isolerad om jag inte kan gå in och facebooka lite under dagen.

Har just idag upptäckt att influensasprutan är på tapeten. Verkar som om folk vallfärdar för att ta den... helt otroligt egentligen. Jag förstår ju inte hur de har lyckats skrämma så många som säkert aldrig skulle ta denna spruta om det inte vore för media.

Och om man tar den nu så måste man ju ta den nästa år igen, och igen, och igen... om viruset lyckas hålla sig kvar eller muterar. Och långtidseffekter från sprutan kan dom ju aldrig veta då den har funnits i sådär något år, om ens det. Långtidseffekter av en influensa är ju... hummm... ett starkare immunsystem.

Jisses - jag gjorde det igen. Är inte bra att hålla det jag lovar när det handlar om detta. Men jag försöker jag lovar. Bara det att jag blir så förbaskat jäkla orolig.

Mamma meddelade nyss att Kent ABSOLUT INTE tänker ta sprutan!!! Hoppas han lyckas hålla mamma från att göra det också.

Känner att jag ännu en gång måste förmana om VITAMIN D3:

Alltså detta är viktigt!!! För det första så ser ni knappt solen i era breddgrader just nu så tro inte att ni får tillräckligt. För att det ska hända något måste faktiskt huden få färg av solen, sådär lite rosa... men det händer väl inte nu eller?! Åk till en hälsokostbutik och inhandla VITAMIN D3 NU!!!! Stoppa i er 10.000 E (250 mcg) de tre första dagarna och droppa sen ner till 5000-6000 E (ska tas i EN dos om dagen inte flera), överviktiga och äldre kan ta mera! Ja jag vet det låter mycket. Men jag äter mellan 5000-11000 E om dagen och mitt blodvärde ligger på det utmärkta antalet: 78 ng/ml.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram hur viktig denna vitamin är - men SUPER VIKTIG, fungerade det??? Usch nu kom en ironisk bild upp i huvudet på mig... ni kanske får se den under helgen om jag orkar genomföra den.

Puss på er alla och TA HAND OM ER!

Segt idag

Idag har jag ont överallt. Jisses alltså... längtar efter ett varmt bubbelbad med massage efteråt... Skulle vara så skönt! Men jag har inget bubbelbad och tror att en massage utan lång uppvärmning skulle göra mer ont än vara skönt. Det blev nog lite mycket för kroppen igår. Vaken från 5-23 med 90 minuters yoga och tre timmars dansundervisning. Men som tur är så vänjer sig kroppen väldigt snabbt. Så nästa vecka ska det nog inte bli lika jobbigt.

Det var dax för Las Vegas igår för första gången... vi hann med uppvärmningen och lite diagonaler. Sen sa det pang och en drutta på näsan. Fick fylla i olyckrapport så vi inte kan bli stämmda... löjligt jag vet.. så hela kursen fick skippas för att jag var tvungen att fylla i papper. Och tjejen blödde inte ens näsblod!

Den här veckan har gått väldigt fort, snart är det ju dax att komma hem igen! Ska bli kul - hoppas verkligen på en VIT JUL!

torsdag 5 november 2009

Från det ena till det andra

Jag lyckades ta mig upp i morse för ett 90 minuters yoga pass! Hade trott att det skulle bli ett avslappnande morgon pass med mycket stretch. Jo, tack! Det var nog det jobbigaste passet jag varit på, någonsin! Visst var jag ny in en etablerad yogagrupp men man kan ju alltid köra på i sin egen takt... trodde jag.

Vid en punkt höll jag instruktören och en av deltagarna upptagna med att trycka, hålla, dra, och vrida på mig... Ajjjj... ont gjorde det och fick kommentaren "om det var avslappnande skulle alla göra det..."

Han tyckte dock att jag skulle komma tillbaka och köra yoga minst tre gånger i veckan, vilket är min tanke, men det blir inte lätt, det vet jag ju nu. Men jag var iallafall välkommen tillbaka till gruppen även om mina positioner behöver rättas till från grunden.

Ja, ja - vad gör man inte för att må lite bra. Stunden i den varma duchen efteråt var något av sjunde himlen... :D

Vad sjutton är det som händer...

Jag håller på att bli riktigt mörkrädd och då menar jag RIKTIGT MÖRKRÄDD. Vad sjutton är det som händer???

Jag pratar om vaccineringen (igen)... Jag vet att det är uttjatat men detta är otäckt:

Jag har ett konto på aftonbladet så att jag kan lämna kommentarer lite då och då till artiklar. Nu när det handlar om influensan och dess vaccin har jag lämnat kommentarer; artiga kommentarer med frågor som jag tycker en journalist ska kunna fråga i ett sådant sammanhang... Bara det att mina kommentarer blir numera ALDRIG publicerade och nu har jag blivit blockad från att skriva kommentarer. Har nu funnit att detta har hänt många som jag. En stackare har till och med blivit avstängt från sin blogg han har på expressen på grund av att han tycker och tänker öppet om influensan och dess propaganda...

Vad hände med demokratiska Sverige? Det känns ju som om jag simmar i motström när jag pratar om influensan. Jag förstår att det känns säkrare att ta fakta från en läkare än mig, att ta det från journalister än från mig, att ta det från reklamkampanjer än från mig och att ta det från TV program än från mig... Jag förstår om INGEN lyssnar på mig; för ni får inte höra dessa argument någon annanstans... dessa argument har blivit blockade, borttagna eller undangömda.

Är detta enda sättet att få så många vaccinerade som möjligt? Kommer detta att klassas som ett medicinskt fiasko om några år?? Jag vet inte, men jag vet att jag inte längre är tillåten att lämna mina kommentarer medan en läkare kan säga att spruta in kvicksilver eller aluminium i kroppen inte är farligt...

Till sammanhanget kan jag ju också öppet undra varför tyska regeringen beställde speciella sprutor till sig själva som inte innehåller något adjuvantser men låter befolkningen få sprutorna med... varför läkare i norrbotten har blivit tillsagda att inte prata öppet om deras egna tankar om vaccinet om de är emot det... varför kommentarer till de fem som har dött i Sverige av vaccinet är: "de skulle ha dött ändå"...

Seriöst, jag försöker inte driva er till vansinne med detta, men bara visa att det finns andra röster som försöker tränga igenom allt mediabrus, men blir överröstade... det är inte bara jag som försöker. Jag vill ju helst ge båda sidorna men i och med att ni redan ser den andra sidan ÖVERALLT så får ni läsa min här.

Ett exempel på en artikel i aftonbladet som jag har försökt lämna en kommentar till är: http://www.aftonbladet.se/nyheter/svininfluensan/vaccinguiden/article6065290.ab
Tycker att det är konstigt att de tar så lätt på att fyra barn fördes akut till sjukhuset... om nu symptomen var "vanliga" varför ringde de inte bara föräldrarna och sa att deras barn är sjuka och måste få komma hem?! "Tar inga risker" är anledningen säger dom, men kan det vara så att dom vet mer än vad dom vill säga? Kan det vara så att sprutan är lite farlig ändå???

Nää, detta var nog sista inlägget om vaccinet (tror jag) för jag inser ju att jag har förlorat. Sprutorna tas av alla oavsett vad som står på min blogg. Detta var ju dock mest en upplysning om att all munnar inte hörs därute.

vill ni gå in själva och läsa lite så rekommenderar jag: http://www.theflucase.com/

onsdag 4 november 2009

I soffan

Paul sussar i soffan... han har tagit över min uppgift. Jag sov jämt på soffan framför TVn förut... nu kan jag inte. Är pigg jämt nuförtiden. Ja, nu ljög jag ju lite - mornarna är ju inte riktigt lika roliga.

Har bestämmt mig för att ta mig upp och köra yoga imorgon. Passet börjar klockan 6 på morgonen... SKulle idag också, men det blev inte av; var så varmt och skönt i sängen. Men imorgon måste jag - spelar ingen roll hur varmt det är under täcket.

Phillies (baseball) spelar den 6e finalen just för tillfället mot Yankees. Yankees leder 3-2 i matcher och det ser ut som om de kommer att kamma hem hela serien ikväll... Men jag kan nog ta den förlusten. Ganska bra av Phillies att komma till final två år i rad, men hade ju varit ännu roligare om de kunne vinna två år i rad...

Ja, ja... vintertid har vi fått här nu också. Känns nästan som man skolkar när man kör till jobbet i dagsljus... Nää nu ska jag återgå till TVn. Hejja Phillies!

tisdag 3 november 2009

So you think you can watch


Jag älskar verkligen SO YOU THINK YOU CAN DANCE.
Jag tycker dansarna är helt fantastiska och det vore en dröm att få en privatkurs från koreograferna.. Men jag klarar inte av att kolla på programmet när det visas här. Jag pallar helt enkelt inte. Jag tappar fokus, blir rastlös och nästan galen - Det är reklampauser mellan varenda JÄKLA DANS i typ fem minuter... Det går inte!!! Funderar på att köpa en inspelningsbar DVD så jag kan spola bort alla reklamer och skära ner det 2-timmars långa programmet till 1 timme.

För jag pallar inte dessa reklamavbrott. Någon måtta får det ju vara.

måndag 2 november 2009

En bra helg

Det har varit en såndär skön och avslappnande helg... mat, mys och filmer har varit i centrum.

På lördagen åkte vi runt och tittade på hus - inte för att vi kan köpa något än på ett tag, men vi kollade iallafall. Som tur var hittade vi inget som vi gillade, inte i våran prisklass iallafall... Mitt i rundan fick jag sån huvudvärk att det bara var att åka hem igen, varenda grop i vägen gjorde ont i hela mig. Väl hemma försvann den ganska snabbt. Typiskt.

På eftermiddagen tog vi hand om hunden Kozmo då det var Halloween i lördags och han blir ju tokig när det plingar på dörren... hemma hos oss fick han sussa lungt utan barn och godis - det var ingen som knackade på våran dörr. Tur var väl det för jag hade inte en endaste godisbit hemma. Vi hyrde film på lördagen också och gjorde en ganska konstig iaktagelse av kunden som stod framför oss i kön:

Hon hyrde tre filmer och tjejen som stod i kassa sa att hon fick två drickor och en popcorn gratis när hon hyrde tre filmer. Kunden slängde sig på kylskåpet och plockade ut två coca cola flaskor och tog en popcorn påse... sen kom kassörskan på att hon får ju välja två godispåsar också. "Näää inget godis sa kunden; jag har diabetes". Hon norpade åt sig två godispåsar ändå för att annars skulle hon inte få det andra. Men, tänkte jag, varför valde hon vanlig cola och inte light om hon nu har diabetes???? Konstigt.

Söndagen var det dax för mig att shoppa byxor. Jag åkte runt lite här och där för jag hade tänkt att köpa tre par skor: gympadojjor, vinterstövlar och bruna boots... gick från skobutiken utan en enda sko i handen. Butiken är helt enkelt för stor! Jag kan aldrig bestämma mig när jag är därinne.

Hittade lite toppar och tröjor.. sen var det dax för byxorna. Jag hade norpat åt mig några byxor som jag skulle prova - gick in i provhytten och stängde dörren på mina egna fingrar. Lamporna i provrummet blev plötsligt vansinnigt varma och ljusa... jag blev törstig och näsan var nästan helt täppt... det blev med andra ord inga byxor heller. Jag behövde luft - kall luft!!!  Jag åkte hem med ömma fingrar och några toppar.

Sen var det dax att ställa in sig på jobb igen, ny vecka, nya saker att ta tag i och ny månad.
Snart är det jul hörrni! Snart är det dax för julpynt!