Hus?

Idag ska vi på hustitt. Hoppas att vi hittar nåt som ska passa. Vi är verkligen less på vår lilla lya att det går oss på nerverna. Så håll tummarna.

Lite Rosa Glitter

Jag har ett par nya klackisar - Dom ar absolut inte praktiska men glittrar fint pa fossingarna!

Sent from my Verizon Wireless Phone

TRE

Då har man varit gift i tre år då

 Puss min plutt!

SommarPussar

Midsommar. När man är här borta så glömmer iallafall jag lätt bort en sån underbar helg. Inte för att jag vill men för att vardagen lunkar på som vanligt.

Mina framföranden för företagets Cowboys gick tydligen hem idag. Det känns bra. Imorgon är det fest med hela gänget. Det ser jag fram emot. Så kul att ha vänner där man jobbar och att man kan träffas utanför jobbtid också.

Hoppas ni alla har en underbar midsommarhelg!

Statistik

Jisses alltså. Jag blev verkligen slängd tillbaka in till verkligheten när jag kom tillbaka till jobbet. Har blivit befodrad IGEN. Känns verkligen superoverkligt men hur kul som helst. Nu ska jag få resa runt lite!! Planerad resa till Minneapolis (då passar jag ju också på att hälsa på min Amerikanska familj), San Diego och Texas redan!!! Wohoo!!

Imorgon ska jag hålla föredrag om något så intressant som STATISTIK!! Alltså det är intressant, men att hålla ett föredrag om det är ju lite annorlunda. Slet nästan bort håret för att komma på lite knep att göra det lite roligare för lyssnarna. Slutade med att jag insåg att jag inte kunde göra det så mycket roligare än vad det är iallafall. Lyssnarna är nämligen inte vanliga kontorsnissar utan de som jobbar ute med våra vindkraftverk. Deras fritidsysselsättningar handlar mest om jakt, fiske och traktorer! Vi har massor gemensamt och statisik är verkligen något de diggar! -NOT.

PS. Och så har jag fixat så jag kan lägga upp små inlägg med mobilen. Dock får det bli utan Å Ä och Ö så då får ni ha överseende.

Tack

Pussar till er alla som tack for en underbar semester.

- Helena raporterar fran Arlanda

Sent from my Verizon Wireless Phone

Det gör ont

Idag har jag ont lite överallt. Ont i kroppen för att det blev för lite sömn, ont i knoppen för att det blev lite mycket vin, och ont i själen för att det är så jävulusiskt jobbigt att säga hejdå. Fan alltså...

iPhone sökes!

Min mani på att jag inte har en iPhone blir bara större och större. Jag håller på att bli galen. Jag behöver kunna blogga när en idé dyker upp i skallen på mig, inte sju timmar senare. Då är det liksom inte lika kul längre. Jag vill kunna ta bilder och panga upp dem på en gång. Som det funkar nu så tar jag en bild med mobilen och får sen maila det till mig själv och sen får jag lägga upp vad jag ville. En Blogger App på iPhone är ju liksom lite smidigare och en aning lyxigare, eller vad säger ni?? Är iPhonen så bra som jag tror att den är, eller har de bara lyckats riktigt bra med marknadsföringen på den här damen?!

Göteborg

I Göteborg gillar jag att vara. Dels så finns syrran och så många goa vänner här men sen är det ju bara så mysigt i Göteborg. När man var yngre (mycket yngre) så var det ju bara Liseberg som lockade. Kom hit igår och blev bjuden på kanonlunch av mormor och morfar, som då också hade kört ner mig för de ville se hur syrran har det i sin nya lägenhet.

Fick även dansa lite på kvällen. Kände mig gammal! Dansgästerna var nog runt 23-25, jag var som det där goda och fina vinet längst in i hyllan... det dära vinet som inte säljs så ofta för det är lite dyrare. Men det är ok. Har verkligen inte åldersnojja alls. Har konstaterat att jag är mycket bättre som 30-åring än som 20-åring, även om jag önskde att jag kunde det jag kan idag när jag var 20.

Livet med en Marinsoldat

Denna ÖnskeRubrik kommer från Duktiga Tjejen En passionerad själ som verkar vara lika rastlös som jag själv. Reser runt massor. Har bott på ön Puerto Rico, pratar spanska och har skrivit en bok som hon nu försöker ge ut. Duktiga Tjejen har en otroligt stark vilja och enormt varmt hjärta. Tittar ni förbi så kommer ni förstå.

När jag först fick reda på att Paul var Marinsoldat slungades jag direkt till Grease och tjejernas sleepover party där Marty visade upp sin fina kollektion. En kollektion hon gärna delade med sig.

Så var det inte riktigt för mig, men ändå. Det var iallafall första kontakten jag hade haft med en Amerikansk Marinsoldat. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, mest för att jag visste att det inte var så smart, för det betydde ju ett långdistansförhållande som hette duga. Jag var ganska så svårflörtad då. Huvudet ville inte alls... men hjärtat sa något annat.

Det blev två år av långdistansförhållande ändå, innan jag flyttade. Nu är jag gift och lever med min Marinsoldat och har ett långdistansförhållande till alla andra istället.

Han är inte aktiv i Marinen längre. Men, "Once a Marine, always a Marine" - som jag så ofta får höra. Det finns i blodet på dem. De är stolta Marinsoldaterna men ännu stoltare Amerikanare - och det gäller min Paul också. Jag träffade honom några månade efter att han hade kommit hem från Irak för andra gången...

Paul älskar inte så många, till skillnad från mig som hittar kärleken i mycket med livet och i de personer jag har runtomkring mig. Men när Paul älskar så gör han det oavkorttat. Det finns inget halvdant med honom. Det är antingen svart eller vitt när det kommer till Paul och kärleken. Trogen, kan man också säga att han är. Han gör allt för dem han älskar. Bortskämd har jag blivit kallad, tack vare honom. 

Han är också väldigt beskyddande och skulle inte kunna leva med sig själv om något hände mig om han i efterhand hade tyckt att han hade kunnat undvika det. Det är en sak som jag uppskattar hos honom, men också en egenskap som gör mig galen. Jag är ju en free spirit och gör som jag vill för det mesta... det går inte med honom; Paul ser faror bakom varje hörn och är redo på det värsta, det har han ju tränat på i åtta år. Jag ser upplevelser bakom varje hörn och är redo att titta varje gång. Ibland blir det fel för oss då, vi förstår inte varandra alls. Kommunikationsproblem kan man snacka om där.

Vi har också helt andra kärleksspråk. Jag är en "ta på mig" människa och Paul föredrar tjänster. När jag städar lägenheten så tar han det som ett "Jag älskar dig" medan jag bara menar på att det var stökigt och behövdes. När jag däremot kryper upp brevid honom när vi tittar på en film, menar jag att det är kärlek... för honom blir det bara lite extra varmt då. Men hans sätt att visa kärlek på uppskattar jag under hela vinterhalvåret då han vaknar lite tidigare och skrapar bort isen på vindrutan åt mig. Jag slipper varje gång.   

Att leva ihop med en Marinsoldat betyder att det är ganska mycket krig på TV. History Channel är ofta på där de visar saker från andra världskriget tex. Han kan alla krigsfilmer utantill, även fast han mest kritiserar dem för de är inte så som det var på riktigt. Han pratar inte med mig och andra om kriget i Irak så mycket, eller hur det var på den Amerikanska Ambassaden i Djibouti. Jag har märkt att det är svårt för alla veteraner att prata om deras upplevelser. De vet inte vart de ska börja, eller när de ska sluta. De är stolta över att de har jobbat för sitt land men otroligt rädda för att bli missförstådda. Så vi diskuterar inte om krigen så mycket. Jag vet ju egentligen bara det jag har sett på nyheterna och vi vet ju alla att det är vinklat till både höger och vänster, han har ju varit där och sett med egna ögon och pratat med de som bor där.

Paul är en bestämd och självsäker person. En Alpha Male. Han är en fantastisk lärare och älskar att lära ut saker han kan. Han har sitt sätt att se på saker och det är otroligt svårt att få honom att tänka annorlunda, du måste nästan komma med vetenskapliga bevis. - Jag är precis lika envis så ofta slutar våra diskussioner i att vi kommer överrens om att vi inte är överrens...

Han är en hard worker och perfektionist. Jag önskar jag kunde säga detsamma om mig. Jag vill helst att saker ska bli gjorda snabbt annars tappar jag intresset för det. Att leva med en marinsoldat är nog inte mycket mer annorlunda än vad det är att leva med en vanlig amerikan. De kanske är en aning envisare, stoltare och uppmärksamma på sin omgivning. Så är det iallafall med Paul om jag jämför honom med andra jag känner. Men det är väl kanske just därför de är marinsoldater!

I love my Marine, but more than that - I love my Paul

Jobbar på det

Jag har inte glömt bort era önskerubriker, men jag vill lägga till lite bilder till dem så därför kommer jag att vänta med publiceringen av dem tills jag är hemma i usa igen och min egen dator. Men självklart får ni fortsätta att ge förslag.

iMani

Jag har fått ordentlig mani på i-saker. Jag vill ha en iPhone, en iPad, och en iMac.... de är ju så snygga, praktiska och toppenbra. Fast jag behöver ju ingen om jag tänker efter. Men jag vill.

Det var ju inte alls sant

Det här med att jobba hemifrån är bland det bästa och värsta som finns. Jag älskar att kunna lulla runt i myskläder hela dagen. Ta en paus lite då och då och tvätta kläder om det behövs. Det passar mig galant. Men jag avskyr det för jag har så dålig självdiciplin. Det är lätt att jobbet kommer i sista hand och då får man sitta där i sista sekunden eller på natten för att det ska bli klart.

Men idag är jag duktig. Det regnar ju ändå ute så nu sitter jag här och jobbar... eller vad säger jag nu. Jag bloggar ju! Oppps!!!

Tack och Lycka Till

Vi tjuvstartade i söndagskväll med fibrobehandlingen. Vi tyckte ju att det var dumt att vänta när hon ändå har gått och väntat i en sisådär 25 år, säkert längre. Så vi började med den låga dosen, och jag är ganska säker på att vi kommer att få öka den nästa söndag, så visst är jag sugen på att höja den redan nu, men vi håller oss till protokollet.. det brukar fungera bästa då.

Idag så kartlagde vi iallafall mammas kropp. Den vanliga hälsovården har ju ett visst antal punkter som de går efter när det letar efter en fibrodiagnos. Men det är ju inte alltid rättvist. För visst är det så att man kan ha 20 andra punkter på kroppen som gör ont och ingen av dem är just där dessa punkter är... Så nu har vi kartlagt ALLA mammas punkter. Anna, ägaren av Annatomi fick äran att utföra undersökingen. Henne litar jag på till 100%

Och en liten fotnot om Fibro och läkarvården. I och med att det inte finns en känd/godkänd behandling inom läkarvården idag så är man "färdigbehandlad" när man får sin diagnos.. hur hemskt är inte det!?! Typ - "Du har fibromyalgi - tack och lycka till, hejdå!"

Är så förbaskat nyfiken på allt detta att jag tror jag svimmar. Vill att det ska gå snabbt! Men samtidigt vill jag ju att tiden ska stå still nu när jag är hemma på besök. Men mest vill jag ju att mamma ska bli frisk.

FibroClean

Då har jag tillbringat några timmar på att rensa ut huset på produkter som mamma inte längre får använda då vi ska börja den nya behandlingen av Fibromyalgi så snart som imorgon. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas. Det blir ett projekt, en "vetenskaplig undersökning" och en utbildningsprocess allt-i-ett för oss alla som är involverade. Vi ska tillsammans bekämpa fibromyalgi och hyperglykemi med två behandlingsmetoder kombinerade till en. Eller vi HOPPAS att vi ska kunna bekämpa det iallafall. Fungerade det så är det högst troligt att vi vill testa det på andra som också lider... Men nu ska vi fokusera på idag och NU. Håll tummarna så håller jag er uppdaterade.

Första dygnet i Sverige

Jag är i Sverige. Sist jag var här var det massor med snö på marken, mörkt, och ruskigt kallt. Allt såg så annorlunda ut. Man blir nästan lite förundrad över hur en och samma plats kan se och kännas så annorlunda.

Har tillbringat en heldag härborta nu. Den blev toppen. Spenderade dagen i Kilsbergen med Brorsan och hans familj, tog en sväng förbi mormor & morfar på vägen hem och spenderade kvällen och nu också natten hos min Anna.

Jag brukade vara bortskämd när det kommer till att ha folk runt omkring mig jämt. Det är jag inte längre. Jag värnar om varenda sekund. Det spelar ingen roll om jag bara får sitta och titta på mina vänner och familj, ha dem nära, skratta med dem, krama dem, och titta dom i ögonen. Det är så fantastiskt.

Den här semestern kommer att bli toppen. Nu hoppas vi bara på bra sommar väder!

Lätta kläder sökes

Jag packar. Känns som jag inte har packat något alls men ändå är väskan nästan full och minst hälften av mina kläder som ska med är i tvätten... Jag förstår inte. Går det att resa lätt?? Seriöst alltså?

Hoppade vi över en dag?

Hela dagen har jag gått och tänkt att det är tisdag idag, inte onsdag. Att det är onsdag idag betyder ju att jag måste packa ikväll för jag åker nog direkt från jobbet till flyget imorgon. Och det i sin tur betyder nog att det blir väldigt lite sömn inatt. Men det gör inte så mycket. Då slocknar jag på planet istället och det är ju aldrig fel. Är i stort sett superstressad. Men det går över det också, så snart klockan blir 15.30 imorgon då jag beger mig till flygplatsen. Då blir allt som inte blev klart liggandes tills jag plockar upp datorn igen, det går liksom inte att göra något mera då.

Lev livet för tusan!