Helgens bravader

I helgen var det inte så mycket som hände. Vi var hundvakt åt Cosmo på vår egen begäran... eller min begäran kanske. Vi hade varit hos Bette (ägaren) på tordagen och fick då se att lilla Cosmo haltade. Ville inte alls sätta ner högra bakbenet utan skuttades runt på tre ben. Ingen mat ville han ha heller – vilket är ganska ovanligt för honom. Så när jag fick höra att det var lika illa på fredagen, så hade han inget val än att tvingas hem till våran lilla lya... Jag fick lyfta honom in i bilen, ben ur klarade han sig själv.

Inom tio minuter hade jag hittat felet – en muskelsträckning i nedre delen av baklårsmuskeln (eller vad det nu kan tänkas heta på hundar). Jag masserade, stretchade och tog honom på små promenader under hela dagen. Och visst började han tassa på alla fyra till slut. Vi lämnde tillbaka honom på kvällen men på morgonen hade han blivit lite stel igen... så Helena fick starta om terapin.

Denna dag gick det mycket snabbare!! Vid lunch fick uppmärkasmheten som han hade fått en liten nedgång då jag tyckte att han var botad.

Den kvällen var det dax för stormiddag hos familjen McPeak som jag och Paul alltid lyckas bli bjudna till. Jag blev utkallad till Mirakel-Helena för mina läkande förmågor! Bette hade lagat mat för ett helt kompani, och tur var väl det då det fanns tre marinsoldater på plats tillsammans med andra hungriga själar. Visst var det gott... men kött, potatis och sås ska ätas med gele!!!

Nu har jag sagt det också – Den svenska maten uppskattas så jädrans mycket mer när man inte har den i kylskåpet... eller på matbordet.