torsdag 1 juli 2010

Sommar, semester, och tankar

Usch... jag känner det på mig... att jag snart kommer att fråga mig själv "vart sjutton tog sommaren vägen". Det är ju redan Juli nu för sjutton! Ok.. nu kanske jag är världens pesimist för det är ju ganska mycket sommar kvar och inte minst härikring... men sommar är ju bara underbart när ma kan ta vara på den:

Vara i sommarstugan, läsa en bok som för en bort ett tag, äta blåbär och hallon direkt från skogen, bada i en sjö, grilla, dricka vin oavsett vilken dag i veckan det är, vara vaken hela natten utan att bry sig om att man kommer att sova bort en hel dag... ni vet, sånt som gör det så underbart att bara vara.


Här i USA finns inte den där "svenska sommar" känslan alls. Alla jobbar, jobbar, jobbar, och jobbar extra oavsett vilken dag det är på året. Sommar har mindre mening... skolan är slut och barnen skickas till sommarskola eller sommarläger i flera veckor så att föräldrarna kan fortsätta att jobba och jobba och jobba.

Det är egentligen en ganska tragisk spiral... och den gör sig mer uppenbar här än vad jag tycker att den gör hemma i Sverige. Jag har ju redan tagit ett beslut att jag inte ska hamna i denna spiral, eller jag ska inte stanna i denna spiral så länge till rättare sagt för jag är ju som sagt mitt inne i den just nu. Dag ut och dag in tvingas jag att jobba... jobba för att spara till pension, för att betala räkningar, för att samla semesterdagar... ja ni vet sånt som vi alla tror är den enda vägen för oss "svenssons". Well, not anymore! I refuse!

Jag kommer jobba hårt, säker mer timmar än vad som är hälsosamt i ungefär 2 år till... men sen lovar jag att jag aldrig kommer att skylla på semesterbegränsningar, räkningar, eller pensionssparande... Sverigbesöken kommer att öka från 1.5 ggr i snitt om året till något som är mer acceptabelt - hur låter minst 4 gånger om året???


Ni förstår nog inte än vad det är jag snacka om... det är nog "upp till bevis" som gäller här och nu. Jag har inga bevis just nu - jag har inget förutom mina drömmar som ska driva mitt agerande. Jag säger här och nu att det kommer att ta två år... det är min plan. Min vision är att kunna sluta jobba, bo i ett hus, resa vart jag vill när jag vill, hjälpa mina nära och kära, starta en stipendiefond för nyföretagande...

Ja, jag vet - jag ser era himlande ögon och höjande ögonbryn... jag vet! Men jag lovar, jag äter inte några starka mediciner eller är påverkad av alkohol (även om det skulle behövas just idag)... det är bara jag som armbågar mig ur den där spiralen jag pratade om. Vi har alla våra metoder... det här är min och som ni vet så gör jag ju som jag vill...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar