onsdag 14 mars 2012

Näääeee!

När allt ser ljust och toppen ut så blir det berg-o-dalbana igen. Min chef, mentor, och fantastisk vän sa upp sig idag. I vanliga fall hade jag skakat handen och sagt "good for you". Men jag bröt ihop. Totalkraschade. Grinade i flera timmar, grinar fortfarande om jag inte biter ihop riktigt hårt.

Min chef och jag hade ett väldigt speciellt förhållande. Vi förstod varandra, alla som träffade oss sa allihopa att vi var ett fantastiskt team. Vi höll utbildningar tillsammans, drev projekt tillsammans, och han uppmuntrade hela tiden mig att söka efter mer. Han ville se mig i en ledarroll snarast... Om två veckor är det slut med det. Om två veckor kommer jag känna mig lite vilsen. Inte riktigt veta vem jag ska kasta bollen till för en vettig åsikt om hur jag vill gå vidare.

Och framförallt så skrattade vi tillsammans. Nu vet det sjutton vad som kommer att hända. Vad händer med allt som vi planerade att göra detta år? Jag vet ju självklart att jag kommer att klara mig igenom detta lika bra som allt annat men fy fasen vad jag är chockad just nu...

2 kommentarer:

  1. Tråkigt att höra om din chef ska sluta.. Det har hänt mig många gånger. Folk valde att gå vidare och göra utmaningar.. Samt står jag kvar och stampar... Inte roligt! Du kommer småningom att bli starkare för varje dag! Jag litar på dig och du gör mycket bra arbete! Är stolt över dig! Kram min lilla flicka!

    Mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack mamma! Självklart får man vara glad för hans skull. Men han sökte inte annat jobb, han ville inte sluta, han var jättenöjd med vart han var... Så det blev en chock när han sa att han hade sagt upp sig. Men jag överlever. Får bara bli en liten omprogrammering - mentalt först och sen köra på så det ryker.

      Radera