Från en som blev 33

Ja... jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag fyllde tydligen 33 år i lördags. Inte en dag jag vill komma ihåg i samband med min födelsedag.

Dagen började stressigt, fast jag tog sovmorgon dock så där fick jag skylla mig själv lite. Fram till klockan fyra på eftermiddagen var det planera och få till det sista som gällde, sånt som jag är bra på! Vid fyra var vi på plats i lokalen vi hade bokat och började ställa iordning för lotteri, billjettköp osv osv.

Allt flöt på bra och gästerna började anlända runt 18.00. Till slut hade vi ungefär 250 gäster på plats som åt, drack, dansade och spenderade pengar i hopp om att de skulle vinna något fint. Jag gjorde också det. Ville helst vinna den nya Windows Surface eller en TV men dom gick till några andra lyckliga.

Jag fick stå på scenen igen och hålla i en mikrofon - det insåg jag att jag hade saknat massor! fast det hör inte hit egentligen.

Innan elva på kvällen hade över 50 priser delats ut och vi samlat ihop en stor summa pengar. När vi kom hem fick vi samtalet... Att våran vän hade gått bort mitt i festiviteterna efter en mycket kort men aggressiv kamp mot sin cancer.

Som jag sa tidigare - detta är inte en dag jag vill minnas i samband med min födelsedag men jag vill säga det här: Jag är glad att vi fick hjälpa honom få till en riktig slutspurt. Och tack vare honom har jag träffat massor med nya människor som jag vet att jag kommer att kalla vänner. Tack vare honom kan jag se livet med en annan synvinkel. Livet är skört och vad som helst kan hända så ta vara på alla som du älskar. Livet betyder inte så mycket utan familj och vänner... Livet handlar inte om att göra karriär för det är inte karriären som står vid din sida när du behöver någon som håller dig i handen... Jag är 33 år, våran vän blev aldrig 33...

Hörrni.. Jag ÄLSKAR er! 

Ps. Den 5 maj tänkte jag fira fördelsedag i år... går det bra??