Från min bästa sida

När man bloggar och inte är annonym så måste man vara lite sådär halvt försiktig när man uttrycker sig på grund av ganska mycket. (INGEN aning om varför jag tar upp detta nu) Man (jag) vill inte säga saker som får någon att må dåligt bara för att man inte kan ha en konversation om det, tex om jag skulle vara sjuk.. tänk om folk blir oroliga liksom. Man (jag) vill heller inte visa hur jäkla dålig karaktär jag kan ha ibland, utan här på bloggen måste jag ju visa hur jäkla bra jag är hela tiden för jag är ju inte hemlig liksom... Sen har jag svårt att uttrycka mina innersta tankar och drömmar för då kan jag ju låta fruktansvärt girig och totalt självisk.

Fast så farligt kanske det inte är... men visst blir det roligare att läsa från en som har ZERO hämmningar än mina inlägg som handlar om något mittemellan vardag och inget specielt.

Just nu saknar jag familjen och vännerna hemma i Sverige så mycket så jag vill spy galla... (där fick ni lite av den riktiga känslan utöver - "jag saknar er"). Gråta kan jag göra också bara sådär. Va Fan liksom! När ska jag vinna Powerbollen och kunna komma och hälsa på när jag vill och känner för det? När börjar planerna på att flytta hem igen - och när är jag redo för det?

Min Brors FINA familj - Bild tagen från Linnéas Blogg

Nu ser jag dock fram emot MARS månad.. då blir det en minisemeter i Florida för det vankas bröllop. Och bästisen Anna kommer!!! :) Fram tills dess är jag glad att jag har min älskade Paul och lilla Bruno hos mig. They are my power and own my heart!