I torsdags var det Glöggkväll med SWEA-gänget! En riktig festlig tillställning men massor av svensk mat. Nu behöver jag inte gå utan i jul :) Vi var hemma hos svenska Tess. När jag kom fram till adressen som GPSn hade tagit mig till så tänkte jag "men vi skulle väl vara hemma hos någon". Huset de bodde i var ju inget vanligt hus direkt. Det var en ombyggd kyrka och stort som en kunglig herrgård. Hon hade svenskt julpynt i alla rum (som jag var i) som hade fått den bästa svenne-julpyntaren att blekna. Riktigt mysigt och inte sådär tacky som det ibland kan bli... 
Men min imponering av detta hus och inredning nådde nya höjder när jag insåg att det hängde en äkta Picasso på väggen! Får man ha det liksom??! Måste inte dom vara på utställning någonstans? Allt detta hände när jag var glatt ovetandes om morgondagen...
När jag kom hem alldeles för sent på kvällen efter festen gjorde jag mig redo för fredagens varsel. Jag trodde nämligen att jag skulle få gå. Jag rensade ut datorn så det inte var något personligt på den... men jag fick stanna. Min fina vän fick inte det så jag kunde inte riktigt glädjas över att jag var kvar och idag är det tomt utan henne vid min sida. Sen tog ju sorgen över av allt som hände i Newtown Conn... Va fan liksom!! Jag vet inte riktigt vas jag ska säga om det förutom att jag har gråtit en skvätt både här och där... det gör ont och går inte att förstå... vill inte förstå. Till och med en icke-religiös vill be...
I söndags lyckades vi få upp julgranen... måste ju avsluta med något glädjande.
 |
| B för Bruno |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar