Chefen ringde idag när jag hade kommit hem och sa att han ångrade sig... att han stannar... Han sa att han tog ett beslut på fel grunder... Pengar och titel är inte allt menade han (och jag kan inte hålla med mer). Men det tog tydligen några väl valda ord från olika människor för att han själv skulle inse det. Och så är det ju klart att hur sjutton kan man lämna lilla mig liksom?!?!?
Så nu är jag chockad, men det känns an aning bättre än chocken igår...
Här är en liten berättelse som retar gallfeber på just min chef. Han avskyr verkligen när någon säger "det är inte mitt jobb":
It’s not my job
This is a story about 4 people named Anybody, Everybody, Somebody and Nobody. There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it. Somebody got angry about that, because it was Everybody’s job. Everybody thought Anybody could do it but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it. It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done!!!
Skönt för dig! :) Du får du fortsätta och jobba med din bäste chef!
SvaraRaderaKram mamma
:)
RaderaHaha, vilken klockren historia, den måste jag sno! Men vad är det för trist som pågår på jobbet? (Jag har varit utan internet i snart fyra veckor och endast kunna blogga och läsa bloggar sporadiskt från kontoret.)
SvaraRaderaSno på du!! :)
RaderaJa, vid det här läget har du nog hela historen.. Så surt. Men man anpassar sig väl. Det är väl bara att köra på liksom.