Jag sa inte att det skulle vara lätt...

...jag sa att det skulle vara värt det!

(Anna; jag säger det till mig själv jämt nu! Den är ju så jäkla bra!!)

Igår var jag på min tredje ansiktsbehandling för jag ser fortfarande ut som en tonåring i fejsan. Det är inte bara otroligt avslappnande att ligga där och få behandling men det hjälper ju! Iallafall i en vecka, sen är jag tillbaka där jag började. Men igår lovade hon att om detta fungerade så skulle hon kunna mixa ihop lite grejor så att jag kan ta med mig det hem.

Först rekommenderade hon mig att gå till hudläkaren men kom snabbt på att jag ju inte är så förjust i piller och antibiotika och hon kör på helt naturliga produkter hon också... så vi får se hur det slutar. Just nu känns det som om jag borde gå på behandling en gång i veckan.

När jag kom hem var jag helt slut!

Jag åt en sen middag med stekt mozarellaost och tomater och sen sa det bara pang! Jag somnade! Jag sov från åtta på kvällen tills Paul väckte mig och sa att det var dax att gå och lägga sig... sen sov jag till fem på morgonen då min klocka ringer för träningspass... men i morse stängde jag faktiskt av den och sov till halv sju istället! Vet ju att jag får träna ikväll, så jättedåligt mår jag inte av att jag inte gick upp imorse.

Ikväll kör jag sista lektionen för säsongen. Jag är verkligen redo för ett litet uppehåll, tycker att slutet av Maj känns jättelänge speciellet när de kör ända in i julveckan och börjar direkt efter nyår. Men dom är ju så jäkla vana att jobba oavsett vilken dag det är i detta landet... Jobba jobba jobba... usch! Tänk om vi kunde få pengar att jobba för oss istället.... eller det är ju det jag tänker...