Paul ringde precis och sa att han redan var klar för dagen - och det är inte ens lunchdax! Snacka om stressmoment. Mitt försök att smyga härifrån klockan 14 har sakta men säkert förvandlats till 12.30, får se om det går. Det är inte så populärt här tydligen, men sånt skiter jag i faktiskt!
I det stora hela är jag nog inte en sån bra assistent... jag säger till managers att "det får du väl göra själv" om jag inte har tid. Och så säger jag till dem om de beteer sig som bortskämda små pojkar, och bäst av allt: jag talar om för dom om de har fel! Men trots att jag inte alls gör som de säger så verkar de gilla det jag gör... så jag fattar inte riktigt logiken i det hela. Men det kanske är lite som: Snälla flickor kommer till himlen, de andra kommer hur långt som helst... Sen vet jag ju inte om jag är på väg någonstans direkt. Men det hela ligger ju i att mitt jobb INTE är mitt liv, utan bara ett jobb. Allt som händer utanför jobbet är mitt liv. Men det är inte riktigt mentaliteten härikring, hur orkar dom kan man ju fråga sig?! Jag har andra saker som snurrar runt i mitt huvud att tänka på:
- Ska jag försöka få mig en Master utbilding?
- Ska jag utbilda mig till något inom SPA verksamheten?
- Ska jag ens åka och kolla på den där dansskolan som är till salu?
- Ska jag leta efter ett nytt jobb?
- Ska jag börja måla mina tavlor snart?
- Ska jag göra klart alla småprojekt som jag har påbörjade där hemma?
- Ska jag börja ta ridlektioner?
- Ska jag någonsin lära mig spela golf?
- Ska jag förebli en storlek för stor för min smak länge till?
- Ska jag jobba tills jag är 65?? Hemska tanke!
- Ska jag...
ÄR DETTA EN 30-ÅRS KRIS???
Jag tror tamefasen det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar