lördag 14 mars 2009

Sött och salt

I torsdags träffade jag två unga tjejer som dansar på en högskola här i Newtown... mina tankar var att jag skulle hjälpa till lite med koreografi och allt sånt som jag gillar. Jag tror att de vill att jag ska vara med och dansa... Även om jag är van att dansa med tjejer som är yngre än mig så kändes dessa tjejer ännu yngre och för "american high school" liksom. Jag tror inte att jag kan vara en i gänget - utan måste leda gänget för att det ska fungera för mig... för jag kände mig verkligen inte på samma nivå som dessa damer, rent mentalt iallafall. Men vi får se hur det blir, ett första möte är ju alltid bara ett första möte.

I veckan fick jag prata med Anna, min kära Anna. Vi snackade ett tag om allt möjligt - och när jag kom hem hälsade jag så gott från henne till Paul. Och av alla frågor så kom denna ut (på engelska då såklart): "När ni pratar med varandra, pratar ni svenska eller engelska då?"

Min kära man har varit borta från svenska och svenskar lite för länge nu tror jag, att han inte kan se sin fru prata annat än engelska nu för tiden! Jag asgarvade åt honom i ca en timme, men å andra sidan så kan jag förstå honom. Det ÄR konstigt att höra en person bara byta språk bra sådär - det passar liksom inte in i den verklighetsbild man har av personen... men det är klart att man kan tycka att det är lite lustigt; vad sjutton skulle jag prata engelska med en svensk för??!

Igårkväll kom äntligen våran nya säng - en Tempur säng. Jag hade verkligen gått och väntat hela veckan på den... men först lite strul:

Först ringer de och säger att sängen är på väg... sen ringer Bette ca 15 minuter senare och säger att de är och levererar våran säng hos henne... "Vad fasen jag sa våran nya adress till dem tre gånger" tänker jag. Vi ringer affären och de lovar att vi ska få sängen under kvällen - "No shit, vi ska" tänker jag... Sängen kommer ca en timme senare (det är för övrigt en fem-minuters biltur mellan Bette och oss)... Sängen är kall och luktar sådär konstigt starkt som alla nya sängar gör.. usch.

För er som inte vet så mycket om Tempurmadrasser så är det så att du fungerar bäst i rumstemperatur och verkar genom att känna av kroppstemperaturen. Nu var det ju så att i och med att vi fick sängen på kvällen så hade den ju varit ute i lastbilen hela dagen, och var en aningen kall - vilket också betydde att den var ganska så hård.

Men jag var så himla glad över att äntligen bli av med våran skruttsäng att jag inte trodde att det skulle spela så stor roll att sängen hade varit ute hela dagen... lite visste jag, med andra ord. I morse vaknade jag och det kändes som om jag hade blivit blåslagen. Fick börja dagen med lite värktabletter... urgh.

Håller dock modet uppe för att denna natt kommer att bli mycket bättre!

Idag var jag till affärn och handlade alla ingredienser till mitt bröd och Jennys kola. Eller till brödet fick det bli det jag hittade: fick byta ut råg- och vetekross med lin- och solrosfrön vilket är ok, men jag är mer tveksam av mitt utbyte mellan vetegroddar till havregryn... kanske måste krossa upp det i mindre bitar först?! Eller finns det något annat jag kan använda?

Till kolan är jag glad att jag har smugglade svenska ingredienser som vaniljsocker, floursocker och sirap... annars hade det fått bli en tripp till IKEA.

Missade totalt melodifestivalen idag... men det kvittar - nu finns ju allt på nätet iallafall.
Nu ska jag återgå till en kväll i soffan framför tvn. Det vankas film.

1 kommentar:

  1. Hej. På Er grattis till er nya tempur det tar lite tid att vänja sig med sängen det är som du skrev att kroppsvärmen formar dynan efter kroppen vi har ju haft våran i flera år nu den är jättebra hälsningar / Morfar

    SvaraRadera