Just nu känner jag mig lite tom i skallen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om... det känns som om jag har så mycket i mitt huvud att jag inte hittar början på tråden.
Jobbet är fortfarande lite upp-och-nervänt. Många är oroliga, ledsna och arga. Det har varit mycket smutskastning och gå-bakom-ryggen fasoner nu i några veckor. Jag vet inte alls vad som håller på att hända. Men det känns som om folk måste skylla ifrån alla fel på någon annan för att se bra ut själva. Jag tycker ju att eget ansvar är det enda som hjälper om man ska komma någon vart. Ja, alltså jag kan inte sätta fingret på riktigt vad det är som gör att det är så rörigt och känslomässigt här på jobbet just nu men jag håller huvudet kallt än så länge. Skitsnack vill jag inte beblanda mig i - det kan de som förtjänar det hålla på med istället.
Hemma börjar jag planera inför min debut att sälja barnkläder - hur mycket pengar ska jag satsa, vart ligger brytpunkten, ska jag börja stort eller litet, vilka storlekar, osv... det är en enda röra och en massa frågetecken. Just nu skulle jag så gärna vilja åka till NYC för att handla lite tyger på Mood - med dom har bara öppet under veckodagarna. Och det kan ju vara bättre att åka dit när jag vet exakt vad det är jag ska och vill göra.
Paul ska på begravning nu i helgen då en av hans kompisar dog i Afghanistan... jag följer inte med. Han får sörja med dom som kände honom isället.
Sen har jag dansen att tänka på - som tur är så är det skitkul just nu. Kändes som jag fick en nytändning efter jul och alla verkar vara laddade inför uppvisningen, som iof är i maj, men ändå. Lika bra att börja i tid, eller!?
Min viktminskning går toppen!!! Både Paul och jag är på god väg och Paul har nog sett fler fördelar än jag har med LCHF. Han kan nog inte riktigt förstå att det fungerar. Eller han förstår inte HUR det fungerar snarare. Det här med att högt fettintag är bra och allt... han förstår det inte riktigt, precis som många andra. Ni vet det dära med att fett förkalkar ådrorna och allt det dära skitsnack man får höra från både läkare och läkemedelsföretag likväl i mataffären och på jobbet... Folk tycker fortfarande att jag är världens knäppaste människa när jag talar om att fett är nyttigt här på jobbet. Så jag har egentligen gett upp. Jag pratar inte så mycket om det längre, sålänge folk inte frågar. Nu är det upp till bevis istället. Men det är klart att det känns frustrerande att känna att man har ett facit i händerna som kan hjälpa så många, men att de ignorerar och fortsätter i samma anda. Så nu är det jag mot mig själv... ingen annan.
Allt går iallafall i rätt riktning just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar