Att bo på andra sidan Atlanten betyder ju att man saknar allt och alla ständigt. Man är liksom bedövad av det. Saknandet är vem man är - man måste liksom få livet att rulla på ändå. Jag ska väl tillägga att jag inte mår dåligt härborta, men ibland önskar jag att det inte vore så långt och så dyrt, och att man kunde ta ut hur många semesterdagar som helst. Jag saknar allihopa hemma i Sverige - alla ni som har format och gjort mig till den jag är idag, vänner och familj. Att välja en person känns helt meningslöst för jag saknar ju alla och allt.
Jag saknar fikastunder på stan när det ösregnar ute då man pratar mer än man fikar.
Jag saknar att inte kunna plocka upp telefonen och ringa utan att titta på klockan och tänka fram sex timmar.
Jag saknar att inte vara en del av eran vardag och saknar att inte kunna dela min vardag med er.
Jag saknar att klaga över Melodifestivalens bidrag.
Jag saknar att inte bli bjuden på söndagsmiddag hos mormor och morfar.
Jag saknar att inte kunna vara där när någon behöver mig där.
Osv
Osv...
En funderare till er: Årets semester 2012 - Philadelphia USA - drygt en timmes tågresa till NYC, två timmar till Washington DC, BBQs, Baseball, God mat, Fritt Boende...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar